Sida 245

|339|

Men den lilla fågeln sanning
som vi fann häruppe denna hårda vinter
och som flugit framför oss i köld och nöd,
den har förvandlats till en låga av nästan genomlysande
           klarhet
och den skymtar ännu alltjämt i nattmörker och frost.
För den lever lika starkt
trots alla försök att låsa den inne.
– Och när vi nu måste börja om allt ånyo,
och livet tränges samman till en enda svårframkomlig
           stig för oss
skall den hjälpa oss genom mörkret
och över alla de övermåttan tunga bördorna vi fått bära.
Och inga försök att trolla bort den
och gömma den undan bakom de vackra deviserna
skall mer kunna omintetgöra den för oss.