Sida 105

|268|

I Helsingfors.

21.V.34.

Detta är visst av de egendomligaste dagarna i mitt livmed annan penna: blyerts eller anilinpenna. Jag känner
innerst inne, att det som nu möjligen sker – om någonting sker – kunde
vara av oåterkallelig vikt – och ändå har jag ett besynnerligt lugn under
min oro. Det är som om allt gällde mig bara till hälften.

Då jag reste in nu handlade jag nästan viljelöst. Jag vet inte,
om någonting skall ske och vad som skall fullbordas – men jag bidar.

Varifrån detta lugn, ehuru jag knappast hoppas något?

Juni 1934med annan penna: blyerts eller anilinpenna

Den med annan penna: blyerts eller anilinpenna1.VI.med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna junimed annan penna: blyerts eller anilinpenna

Det ser ut som ödet ville att intet skall ske. Kanske förunnas
det mig icke att göra något.

Den med annan penna: blyerts eller anilinpenna2. VI.med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna junimed annan penna: blyerts eller anilinpenna

Något har hänt som åter gjort allt till en ångest utan gräns –
och utan någon mening. Var det blott en villfarelse?

Den med annan penna: blyerts eller anilinpenna4. VI.med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna junimed annan penna: blyerts eller anilinpenna

Jag kan eller får intet göra …med annan penna: blyerts eller anilinpenna– – –med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna Nu är jag åtminstone fri.

Juli 1934med annan penna: blyerts eller anilinpenna

Den 31.VII.34.

Jag var inne i H.elsingforsmed annan penna: blyerts eller anilinpenna och såg honom för några dar sen. Och jag
kände att allt var oförändrat – för mig. Det är någonting vidunderligt
och nästan opersonligt i detta att kunna känna så. Det finns inte en
glimt av hopp om en ömsesidig realitet, icke längre något jag ville kalla
en uppmuntran – ioch ändå är allt oförändrat. Jag lade knappast ens märke
till hur han reagerade, jag vet det inte mer. Och han själv är mig allt
mer en enda gmåta. Jag vet icke vem han är och hurudan han är. Men jag
vet ändå ganska mycket om honom – kanske mer än de allra flesta, ehuru
jag inte vet, om den kunskapen har något med den levande realiteten attmed annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna