Sida 121

|276|

Men Förf.mötet blev också en ganska märklig upplevelse för mig och
jag innefattar häri även veckorna förut. Det var första gången i mitt liv
jag egentligen i reell mening stått i kontakt med livet och kände, att jag
fyllde en plats som jag i en jordisk bemärkelse borde fylla. Vi var så få
som arbetade för mötet, att det från svensk sida egentligen var blott E.Z.
och jag (Ruin var alltjämt sjuk och först vid shjälva mötet med till hälf-
ten), som bar ansvaret för helheten. I de flesta detaljer hade vi dock
hjälp av utomstående. (Särskilt var mag.Inge Appelberg ovärderlig när det
gällde att arrangera banketten m.m.dyl.) Hela korrespondensen förrll iju som
du vet därjämte på mig. När jag nu tänker tillbaka på alla dessa veckor
förefaller det mig nästan som ett under, att jag höll ut, isynnerhet som
jag den sista veckan gick med en tråkig förkylning och knappast kunde äta
ett ordentligt mål. Jag är naturligtvis trött nu, men ändå så glad att jag
fick vara med om allt. – En lättnad var ju, att samarbetet med finnarna
var så gott, att inga slitningar förekom; tvärtom visade de stort erkännan-
de för vårt arbete.

Så kom själva mötesveckan, som i viss mån också blev en belöning
för oss. Maskineriet fungerade bättre än jag vågat hoppas o. betr. utlän-
ningarna inträffade knappast några nänmnvärda missöden. Vissa inhemska icke-
delegerade lär ha varit missnöjda över att de icke genast fick alla sina
inträdeskort, detta beroende på dröjsmål från tryckerierna samt på att
personalen på kansliet icke var tillräckligt tränad, kanske de också var
missnöjda över något annat, men detta var saker, som vi helt enkelt inte
hade kunnat hjälpa.

Utlänningarna anlände alla hit med gott humäör – somliga t.o.m.ett
strålande – och detta hjälpte oss naturligtv. mycket vid starten. Redan
första mottagningssamkvämet måndagen d.27 syntes mig vara mycket lyckat.
Stämningen genast god. Jag hade en stor fördel i att jag kände så många,
speciellt av norrmännen, förut; sedan gick bekantskapen med de andra av
sig själv.

Norrmännen var också de jag mest var tillsammans med utom Karin