Sida 187

Faksimil

Transkription

|309|

av luftdraget. Möbler och husgeråd har kastats om varandra och gått sön-
drer. Men ingen människa skadades under anfallet. Dock vistas knappt någon
nu mer i denna kyrkby nattetid – – – med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna

Och nätterna går som förut med skottväxling, än glesare, än häftigare.
Holmar tagas av ryssarna och förloras och tagas igen, och många av traktens
bästa söner är ”borta”. Men man hoppas på utsvältningen, om än den är tids-
ödande. En stormning skulle kräva ännu mycket tyngre offer, och engång mås-
te ju de ryska förråden vara förbrukade – fastän motståndet är segare än
man väntade.

Juli 1941med annan penna: blyerts eller anilinpenna


Hemma igen efter 5 veckors ”förvisning”.

Tågen fulla av gråklädda inkallade. Mest allvar, reservation,. Här
och där en entusiasm som förefaller konstlad, mer eller mindre. Här och
var sjungs också krigssånger på ett främmande språk, omväxlande med in-
hemska nationella. Kvinnor vid stationerna. Med spända drag –mkvinnor an-
strängt glättiga.

Södra Finland. Glesa hösåtar, brunbränd mark, brådmogen säd. Torka.
Torka.

Ekenäs-nejden – Bromarv. Kanonskott längs hela dagen, mest enstaka.
På nätterna höäftiga dueller. Marken skälver.nFönsterrutorna skakar. Röklukt,
Brandlukt från de otaliga härdar skotten antänt i den kruttorra skogen.
Möänniskorna spända, ansträngda, på vakt. Mänskorna på åkrar, på vakt vid
skogseldar, på vakt vid broar och vägar.Vid fältkök och sjukbäddar.

Ingenting är ändå som 1940. Man läser dödsannonserna, man läser
krigsskildringarna om otroliga strapatser i väglösa ödemarker och oändliga
skogar. En enda samfälld anspöänning. Och man frågar sig: var detta nödvän-
digt – Är detta den verkliga meningen med annan penna: blyerts eller anilinpenna– – –med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna

Men där stannar ens tanke. Man endast annoterar vidare: så ocjh
så, detta och detta. Man orkar inte tänka – man har blivit en apparat som