Sida 135

|283|

Det skedde tidigare – och ändå betyder allt detta ingenting mot den
fråga, som fyller mig till bräddarna: fordras det ännu av mig – ?
Eller skall detta offer även vara onödigt – liksom troligen det förra?

Har jag ännu en uppgift?

 

1936.

Se 25.II – 8.IV. 36.med annan penna: blyerts eller anilinpenna

Den 22. IV. 36.med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna aprilmed annan penna: blyerts eller anilinpenna

Den här underliga våren,när allt som sker på något sätt har en
betydelse … Det är nästan på tiden att jag skriver ner något härom –
utom de lakoniska raderna hittills.

Här sammanflätas så många trådar och samverkar så många skilda
livssfärer, att jag inte på engång kan ingå på dem alla. Jag har känslan
av att de mest skilda syftningar i mitt liv denna vår håller på att mö-
tas – om icke i en syntes, så i ett slags egendomlig samverkan.

(Publiceras inte medan H.R.svårläst p.g.a. strykning lever.)med annan penna: blyerts eller anilinpenna

( – – – med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpennaJag visste det mer än väl: hur det än skulle gå med vår
ordförande-fråga – antingen vår förra skulle avsäga sig uppdraget för det-
ta år eller inte – skulle våren bli krävande för mig. Jag kämpade mot av-
sägelsen i det längsta – och i det längsta fick vi alla gå i ovisshet –
och jag gjorde det av dubbla skäl: för det första för att jag visste,att
den skulle göra mig ont, och för det andra /det vet jag nu/ för att jag
instinktivt inte ville ställas inför nya problem.

Till en början gick allt bättre än jag kunnat hoppas. Samarbe-
tet med min nya kamrat tycktes gestalta sig givande, även personligt, på
ett lugnt och icke oroande vis. Jag har sällan i mitt liv haft två så
harmoniska veckor, kanske var det tre, som under denna tid. Jag kände mig
ha kommit i ett livssammanhang, som just nu var det riktiga för ögon-
blicket. Men under harmonin låg visst en underlig ångest på lur.