Sida 77

|254|

Något så nedrigt finns ju knappast i hela världslitteraturen. Den enda
förklaringen hade varit, att han måtte ha varit i så hög grad onormal,
när han skrev den, att han inte kan anses ha varit ansvarig. Och onormal
var han också troligen i den meningen, att han själv trodde på de vilda
fantasier han skriver om hustrun, men fullt medveten om vad han skrev
torde han nog ickemed annan penna: blyerts eller anilinpenna ha varit. Boken bottnar också tydligen helt i det psyko-
patiska drag, som ovan nämndes. Han hade under äktenskapet haft känslan
av att ”ligga under”. Denna känslan kunde han aldrig övervinna. Därav
detta hejdlösa begär att rättfärdiga sig och att hämnas. Ganska märkligt
är att S. aldrig tycktes ha känt samvetskval över boken i den mening, som
man närmast kunde ha väntat, nämligen för att han skulle ha gått för
långt, eller i att man inte får utsätta en medmänniska för vilka misstan-
kar och beskyllningar som helst offentligt. Detta tror jag aldrig någon-
sin oroade honom. Också tyckes han inte ha hyst stor tvekan att överföra
boken till det ena språket efter det andra. Det enda som tydligen stun-
dom plågade honom var, att han nödgats göra en medmänniska ont. Men inför
sig själv uppfattade han boken nära nog – efter vad jag kan finna – som
en plikt: Var det på denna punkt en etisk defekt hos honom, eller hur
skall man tolka denna sak? Man måste naturligtvis för det första fast-
hålla, att boken för honom själv var fullaste sanning, och att han upp-
fattade en del av sin mission i livet just såsom sanningsägande. För det
andra saknade han – åtm. i sin konst – all känsla för det intimas helgd.
Om detta är att betrakta som en direkt etisk defekt kan jag inte säga,
snarare som primitivitet. För det tredje och kanske viktigaste levde han
ständigt för nuet, detta i en bokstavlig mening, så att hans uppfattning,
åskådning o.s.v. alltid är att se i belysning av den ståndpunkt han vid
ett givet ögonblick måste intaga. Detta framgår med full tyfdlighet just
av hustruns bok. Hon småler åt detta förhållande, men finner det oveder-
sägligt. Därför är det ju även tänkbart, att S.med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpennatrindbergsmed annan penna: blyerts eller anilinpenna ståndpunkt till den första
hustrun inte blivit alldeles densamma om han kommit att skriva boken 10
år senare, men då den skrevs hade den för honom ett absolut sanningsvärde
Ganska märkligt är, att den förra hustrun icke, som man kunnat förmoda