Sida 123

|277|

Boye, som var hemma hos mig ett par gånger. Jag har fullkomligt klart för
mig nu, att det är i Norge jag hade bort bli född och det försäkrade mig
dessa också! Kent anförtrodde mig en dag: ”Jag kan si dej, du har haer
vunnet alle norrmäns hjaerte!” (Härifrån undantar jag dock Fangen, ty
för honom var jag som icke omvänd oxfordian endast luft!)

Något av det bästa av alltsammans var, att jag även kom något i
beröring med Sigrid Undset, icke djupare, men ändå. Jag hade bl.a.hedern
att efter mötet få följa henne ut i staden och välja henne en badkappa!
Hon var mycket mer tillgänglig än i Oslo och jag är mycket fascinerad av
henne. Hennes tal vid banketten gjorde sig utomordentligt. Det var också
fullst. andlös tystnad då. Utan tvivel var hon den centralaste gestalten
vid mötet. Förrän hon reste sände hon mig – tänk dig – en stor bukett vi-
ta liljor, av vilka de sista just vissnar här ute.

För att nu nämna några enskilda tillfällen, så anser jag att t.ex.
Statsrådets soaré på tisdagen , Sv.Teaterns föreställning (Siwertz: Ett
brott) onsdagen och vår egen baknkett på torsdagen utföll myckret bra. Den
norska banketten 1930 överträffade naturligtvis vår, men vi hade ju icke
desamma resurserna. Borgå-färden lär även ha varit ganska lyckad, men den
hann o. orkade jag inte vara med på.

Som du ser är jag för ögonblicket i ljusare sinnesstämning än jag
brukar. Sommarn blir nog åter mycket stilla här.

Synd var det, att du inte kunde vara med om mötet! – Jag tror
nästan, att jag helst skulle be dig om att återsända detta brev till mig
från Lappland, ifall du inte vill förstöra det. Du tar ju inte illa upp
det?

Varmaste hälsningar!

Kerstin