Sida 163

Faksimil

Transkription

|297|

sammans och då sade han mig en hel del . . . .med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna

Det syntes mig när jag kom hit ut, att mitt liv igen skulle kunna bli
ett uppnbyggande. Rikedom – rikedom. För rikedom är inte att få allt
som jag inte ens begär – får människan det, kan hon i regeln inte bruka
det – rikedom är att fördjupa en eller annan punkt av livet i det oänd-
liga
. Så kände jag det veckan före jul – och nu har jag endast fått
ett kort från honomjuldagen – han som anna[oläsligt]oläsligt (1 bokstav): utsuddningrs alltid skriver brev!
– och alla mina gamla tvivel börjar stiga fram. Den 30.XII. kom ett
vackert brev, jhelt kort.

Ännu skulle jag kunna vända om – tror jag. Men ger jag mig engång
helt – låt vara endast själsligt – kan jag det inte längre. Då gäller
det bära eller brista. Och de sista nätterna har varit fyllda enav grubbel,
och julen är inte riktigt sådan jag tänkt mig den. Det finns för mig ännu
alltjämt för mycken fruktbar jord, som bara väntar på att få blomma –
men det finns också mycket som förut sårats till döds, och därför vet
jag att jag inte mer skulle orka med annan penna: blyerts eller anilinpenna– – –med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna

 

Januari med annan penna: blyerts eller anilinpenna1941.

Det är som om min själ vore dömd till en nästan oavbruten spänning
och vaka. När livet har rört vid mig, betyder det ingenting annat än att
en springa har öppnats, och jag får gå i en sammanpressad väntan på, om
det verkliga ljuset skall strömma in – eller stanna utanför. Så har det
oftast varit – en underlig sammanpressad väntan och en spöänning till
gränsen för vad jag orkat.

Fullt så är det kanske inte nu. Ens själ blir en underligt härdad
metall med åren – men ibland tycks det mig att jag skådar in i ett nytt
land med en blick, som är spänd till bristning –