Sida 107

|269|

att göra, den som vi befinner oss i. Jag vet,med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna att den finns men icke var
den hör hemma.

Ty vår känsla frågar inte efter vem och hurudan. Den mäter
och prövar inte. Den känslan som hör till bortom tid och rum, den är
utan villkor, den är oåterkallelig som naturens lagar o.med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpennachmed annan penna: blyerts eller anilinpenna den är utan
alla ”skäl” och utan all förklaring som blommorna på ängen – sålänge den
lever.

Behöver jag veta något om honom – behöver jag ”känna” honom.
Sålänge jag älskar honom är detta under nog. Bortom tid och rum. Det enda
som är mig en gränslös smärta är att jag ingenting får ge. . . .med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna Och
vid jordelivet binder mig intet – – –med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna…med annan penna: blyerts eller anilinpenna

– –med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpennaIngen, ingen människa har någonsin givit mig den glädjen bara
för att hon är –

Augusti 1934med annan penna: blyerts eller anilinpenna

28.VIII.34.med annan penna: blyerts eller anilinpenna

Jag är mitt eme..llan gammal och ung – men närmare ung. Jag
springer lika lätt som en 20-åring och min kropp är utan tyngd. Min kropp
är nästan skrämmande ung. När jag solbadar på marken syns den mig rörande
barnslig. Och likväl är jag inte ung. Mitt ansikte säger det. Kanske lig-
ger det också andra ålderns tecken på lur.

Varför vill du inte ta emot det jag har kvar av min ungdom –
av min kropps spänstighet och oberördhet . . . .med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna Det är ju dig jag har
väntat på, älskade. All den hängivenhet jag samlat och aldrig har kunnat
ge dem, som velat ta emot den, skulle jag ha givit dig. – Varför vill du
inte?

Och ändå är jag så mycket mera lugn nu. Det är som om ironin
som präglat mitt liv, som lagt sig omkring det som ett skal, som icke
kan avklädas – hade fått en liten rämna, som skymtade jag genom den en
liten, liten strimma av en mening – – – – med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna.

Käre – när vi satt på den soliga bänken framför havet de få