Sida 111

|271|

Kanske tar jag miste. Men när jag gick från teatern var jag så upp-
rörd, att jag sakta skälvde. Och ännu har jag intet lugn …med annan penna: blyerts eller anilinpenna– – –med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna Månen häng-
de kopparrörd, väldig och underlig över havet, när jag kom hem. Jag har
aldrig sett den sådan förr.

Jag älskar dig – jag älskar dig – jag älskar dig –

Bromarv den 19.IX.med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna sept.med annan penna: blyerts eller anilinpenna

Jag har känt en sådan obeskrivlig harmoni sedan gårdagen, och det
syns mig så klart och enkelt – allt. Varför skulle du inte vilja vara
vacker för mig i går kväll – varför skulle du inte vilja göra ditt bästa
när du spelade? Du vet ju att jag älskar dig, fastän vi aldrig möts. Var-
för skulle du inte vara glad att spela igår?

Det som försiggår mellan två människor är stundom sådant, som inte
kan fångas i några som helst ord. Varje försök att tolka det blir ett
misstag.

Skulle jag inte vara lycklig – trots allt – – – –med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna…med annan penna: blyerts eller anilinpenna

November 1934med annan penna: blyerts eller anilinpenna

Natten mot den 2.XI.34.med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna nov.med annan penna: blyerts eller anilinpenna

Jag hörde dig i kväll – såg dig och vi talte ett par ord. Och allt
var igenmed annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna på något sätt nytt igenmed annan penna: blyerts eller anilinpenna. Så vacker har jag aldrig sett dig, så vacker
och så strålande ung. Var du lycklig av någon anledning jag inte känner?
Å Gud …med annan penna: blyerts eller anilinpenna– – –med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna

Men den förnimmelsen hade jag inte i kväll! Bara att allt var
nytt – och gammalt – och outsägligt. Du var så vacker när du läste Bo
Bergman och Runeberg (Vem styrde hit din väg–med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna), att jag inte vågade se
på dig. Och så stark har kontakten mellan oss aldrig varit. Det fanns
egentligen ingen annan i salen – för oss. Men jag vågade inte se på dig.

Underligt, när vi flyktigt råkas har jag också en känsla av
främlingsmed annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpennaskap mellan oss. Men när du läser kan vi komma varandra så nära,
att det syns mig att intet på jorden kunde vara mig närmare. Du kan väl