Sida 219

Faksimil

Transkription

|325|

egna genomskinligt klara vårnätter och i vårdagarna med smältande snö
och dropp från taken i april.

Allt som är förknippat med dig är på något sätt genomlyst av klar-
hwet.

Deht förunderliga är att ditt väsen inte är det. Det är sammansatt
som få människors. Men luften som vi andats in är det.

En majdag med vita sippor i dungarna och små späda gröna björk-
löv. En vandring i sol. En hage med fina gröna grässtrån,med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna som sticker fram
och vila i sol. En sådan stund då allt står stilla – då själva tiden är
utplånad. Hur har jag kunnat grlölmma det?

Varför har jag gått på långa, underliga omvägar för att nå fram
till dig? Varför har det enda, som är främmande för åmig, svävat framför mig
som en skugga?

Är det de främmande tiderna som vi genomlever – allt detta som
är över allt förstånd, som ställt sig i vägen? Och dock evet jag ju att urvi
just här reagerar i det närmaste lika. Att bördan är lika förfärande för
oss båda att bära. Tappar vi ett ögonblick bort oss själva i detta kaos av
omänsklighet?

Och dock är de ljusa vårnätterna och de genomlysta soliga dagarna
jag minns dig säkert det klarast mänskliga av allt jag upplevt.

Hans, min vän, skall du kunna hjälpa mig en smula att bära också
den börda jag nu efter min sjukdom bär på? Någon annan kan det icke.

Maj 1943med annan penna: blyerts eller anilinpenna


Hans, Hans, kommer du ännu hit? Din röst lät så trött igår kväll
i radion, att du skrämde mig.

Träden spricker ut och marken är full av vitsippor, bofinkarna
drillar, men allt är för mig ännu så avlägset. Jag ligger alla soliga för-
middagar på ett berg och ser denna ljuvlighet. De första vårgräsen blommar
bredvid mig och blåbärsriset skjuter sina knoppar. Tallbarren är silkes-
lena i solskenet – och det allra underbaraste är den svagt gulbruna skift-med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpennaningenmed annan penna: blyerts eller anilinpenna