Sida 243
Transkription
|338|
Men den lilla underliga fågeln sanning
är det något särskilt med,
och den lever alltjämt kvar i sitt gömställe,
starkare än alla deviserna.
Den är en så sällsynt företeelse ute i livet,
att när vi engång fått syn på den,
kan den inte mätas med de största upptäckter
och de dyrbaraste skatter på hela jordklotet.
Men mänskorna skyndar sig att låsa väl till om den,
och de målar allt vackrare draperier
och fråssar i ”syften” och ”utredningar”,
och den övriga mänskligheten lyssnar andlös på dem
för detta är någonting som d en uppskattar.
Men sanningen vågar ingen öppna för
ty den har den egenheten
att icke ha några ”syften” alls och inga ”förklaringar”.
Den bara är rätt och slätt.
Och den kan inte skönmålas och inte bäras omkring som
en kliché
– för i samma ögonblick vore den ingen sanning längre –
och mänskorna måste ha något att se på och spegla sig i,
som de kan dyrka,
och som framför allt inte är obekvämt.
För sanningen har den lilla egenheten att den också
fordrar
utan alla betingelser
och utan alla kommentarer
och den är inte så lätt att handskas med.