Sida 213

|322|

April med annan penna: blyerts eller anilinpenna1943.

Natten mot den 21.III.43.med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna aprilmed annan penna: blyerts eller anilinpenna

Den 11.III. bröt jag min vänstra arm. Jag ligger gipsad med armen i
sträckförband och har upplevt ett ochmed annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpennalitet avmed annan penna: blyerts eller anilinpenna varje. Men det förargligaste är en
liten småsak. Det sitter en ojämnhet i förbandet under armbågen, och när
jag halvlegat ung. en timme – ligga kan jag inte – och sovit med en sömn-
tablett, sticker den som en syl. Jag får stiga upp och byta läge.

Men ett starkt huvudvärkspulver ger mig oväntade ljusa syner, och
då skriver jag. – Jag ser i natt för mig en klar vår med kylig luft och
sen grönska (1935, Författarmötesvåren). Nästan alla mina bästa minnen är
ju på ett underligt vis förknippade med klar luft och nästan isande kyla.
Helsingfors är inte längre Helsingfors, och mänskorna på gatorna är inte
desamma som förut – de irritera mig inte längre.

Havet är nästan alltid blekblått och blankt och ändlöst och de små,
små gröna knopparna på buskarna vid Engelplatsen tycks aldrig vilja slå
ut. Fotstegen vidmot gatemed annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpennaamed annan penna: blyerts eller anilinpennan skermed annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpennahörasoidentifierad: blyerts eller anilinpenna på ett nytt sätt i den klara luften, som jag
aldrig hört förr. – Någon går vid min sida inne i stan, och vi säger ingen-
ting. Men det behövs inte. Han är förkyld och lite febril, men det klär
honom på ett särskilt sätt. Vi träffas flera gånger om dagen, och när
vi inte träffas talar vi i tel. – men vi uppfyller bara våra plikter.
Lönnarna slår ut i Gamla Kyrkträdgården. Jag glömmer aldrig hur det ser
ut. Ett hav av gröngula små hängen, med inslag av mörkare grönt, de andra
lövträden. Och solen lyser alltid klar, men isande.

– – – – –med annan penna: blyerts eller anilinpenna

Det är fester var kväll, blommor, ljus och vin. Skämtet flödar.
Det är som hade man känt de långväga gästerna hela sitt liv. Allt är otvun-
gen samvaro och glättighet.

En natt kl.4. Det är ljust som mitt på dagen. Skvären vid Eira
är en enda symfoni av färger – blodbokar, som spricker ut, skära, gröna
lindar. Havet ligger stålblått och stilla. Någon, en annan (inte en främ-
ling) följer mig hem i bil – på gården kysser han mig i den ljusa morgonen