Sida 45

Faksimil

Transkription

|237|

Jag drömde i natt om min enda ungdomsflamma,med annan penna: blyerts eller anilinpenna med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna som varit borta ur
mitt vakna medvetande sedan 12 år,med annan penna: blyerts eller anilinpenna med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna och som jag var klasskamrat med en-
gång i min barndom.

Jag var av någon anledning i vår dåvarande skola o.med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpennachmed annan penna: blyerts eller anilinpenna skulle just
gå bort. Då ser jag honom i vestibymed annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpennaumed annan penna: blyerts eller anilinpennalen. Han öppnar dörren o.chmed annan penna: blyerts eller anilinpenna säger:
”skall du gå den o.chmed annan penna: blyerts eller anilinpenna den vägen, så skall jag densamma.” Så följs vi åt.
Han ser ut som en nyss fullvuxen yngling. Vi delger varandra av våra lev-
nadsöden o.chmed annan penna: blyerts eller anilinpenna allt är naturligt o.chmed annan penna: blyerts eller anilinpenna enkelt, som hade vi skiljmed annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpennats i går. Det
är en underbart klar o.chmed annan penna: blyerts eller anilinpenna meningsfull dager över allting, en sådan som man
sällan ser i drömmen.

Vi skall båda vara på ett visst klockslag på en plats o.chmed annan penna: blyerts eller anilinpenna vi får
större o.chmed annan penna: blyerts eller anilinpenna större hast. Vi går över byggnadsställningar, han snavar o.chmed annan penna: blyerts eller anilinpenna re-
ser sig igen. Jag säger: ”Å, det går nog bra ändå att hinna.” Han: ”mMmed annan penna: blyerts eller anilinpennaen,
hör du, tänk på att vi båda redan är 70 år.” Så minns jag inte mer.

Jag har inte på länge känt en sådan frid o.chmed annan penna: blyerts eller anilinpenna ett sådant lugn, som
när jag vaknade upp ur den drömmen. Det var som om något helt varit av-
slutat o.chmed annan penna: blyerts eller anilinpenna allt var självklart o.chmed annan penna: blyerts eller anilinpenna fridfullt. med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna Jag låg länge vaken.

 

”På berget ligger en gammal stad,
där människor levat o.chmed annan penna: blyerts eller anilinpenna frågat vad
dem kommit glädjas i tusende år
åt morgon o.chmed annan penna: blyerts eller anilinpenna vår.”
(Pär Lagerkvist).

Det är som om jag svagt o.chmed annan penna: blyerts eller anilinpenna trevande skulle börja att beröras av
något oi tillvarons eget liv – av dert allra enklaste, minst betydelsefulla
,med annan penna: blyerts eller anilinpenna av den bruna barrstigen, ett fallande löv, en insekt i solen. Det är som
om ett samgående 2|igen|med annan penna: blyerts eller anilinpenna 1|skulle kunna äga rum|med annan penna: blyerts eller anilinpenna. Men mänskor vill jag inte
mycket minnas. Bara det allmänna, opersonliga, helheten, som är naturen
själv – – – – – – med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna.med annan penna: blyerts eller anilinpenna