Sida 101

|266|

sammanblandade – på det ena området vidgar sig tillvaron event., på det
andra dras den samman i ett obegripligt föängelse. Detta syns ju allt
fullt förklarligt med hänsyn till de förlopp som tidigare kunnat utspe-
las. Blott komma ihåg, att det inte här är fråga om dom, straff eller
belöning. Händelsernas gång ligger på ett helt annat plan. Men vår med-
vetna strävan skapar de kommande betingelserna.

De flesta av oss har ju från barndomen varit behärskade av före-
ställningen om en sträng och stundom mild faderlig myndighet, som utmäter
straff och belöning för våra gärningar eller erövringarsvårläst p.g.a. överskrivningogärningarmed annan penna: blyerts eller anilinpenna på sin viljas bud
ant.ingenmed annan penna: blyerts eller anilinpenna i detta liv eller i ett kommande. Genom föreställningen om offer och
försoning har saken ytterligare komplicerats och det personliga och fa-
derliga hos den dömande myndigheten har mera framhävts. De flesta märkli-
gare religioner har i denna fråga bidragit med sina speciella synpunkter,
men grundåskådningen om en personlig (eller opersonlig) allmakt har varit
genomgående. Men att med detta betraktelsesätt komma till en slutsats,
som skulle synas oss både fullt rättvis och meningsfull har icke lyckats
någon av dem, med mindre de åberopat en tro på en över allt mänskligt
förstånd existerande, absolut ofelbar faderlig myndighet. Där en sådan
tro är tillfylles har vi givetvis ingen fråga mer att ställa. Men i alla
övriga fall är förklaringen ingen.

Om offer och försoning som sådana har en roll i ett sammanhang
där den absoluta konsekvensen är rådande kan jag inte nu avgöra, ehuru
även mycket talar härför. Men vad som här måste fästas ett mycket stort
avseende vid är den ena människans möjlighet att bistå den andra, detta
helt enkelt för att sammanhanget mellan allt levande och mellan både
fysiska och andliga företeelser här framstår så mycket klarare och mera
betydelsefullt än vid den vanliga betraktelsen av tillvaron. Och här
skulle jag vilja påstå, att vi i högsta grad själva skapar betingelserna
för en växelverkan, åtm.instonemed annan penna: blyerts eller anilinpenna i ett vardande liv. Inriktar vi oss på detta
sammanhang, vidgas möjligheterna både att taga och att giva i högsta
grad framåt, medan åter den människa, som varit döv härför eller levat