Sida 189

|310|

inregistrerar. Och man rör vid tanken: skall det engång vara över igen?
Men man vet, någonting skall inte vara över.Man har sett och erfarit för
mycket. Man har blivit väl mycket klarseende, väl mycket vetande. Man
vill helst inte se in i framtiden.

Och över allt detta breder sig en bedövande sommarvärme. Solen
går ner i rökdiset underligt förstorad och purpurfärgad, och en månskära
blinkar fram med en röd glans. I de svala och daggiga nätterna är doften
av löv och jord lika stark som förut –

September 1941med annan penna: blyerts eller anilinpenna

Den med annan penna: blyerts eller anilinpenna30. IX. 41. sept.med annan penna: blyerts eller anilinpenna

Långa utdragna skott.
Solen skiner, björkarna grönskar,
vattnet är glittrande blått.
En långskjutande projektil viner visslande över ens huvud.
Ingen vet var den slog ner.

– Är det någonting som försiggår ute i världen,
någonting bakom de brakande händelser som sker – ?
Står vi åter inför nya omvälvningar?

Jag skriver, skriver –
söker gripa tanketråden där den bröts:
”Skapelsens myriader liv vi bär inom oss
           från myriader sekler” . . . .med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna
Människans besynnerliga problem fyller mig åter till brist-
           ning.

Vad angår mig de långskjutande just nu –?med annan penna: blyerts eller anilinpenna Tysklands svårig-
           heter?med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna

Det finns ju bara ett problem som är viktigare än allt annat:
människans rätta plats i alltet.
Hur har vi inte överskattat oss,
höjt våra fordringar till det gränslösa
alltid galet.