Sida 225

|328|

Dagbok.med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpennaJuni 1943med annan penna: blyerts eller anilinpenna

En novell (fragment) 16.VI.43.med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna

Hon låg i ett stilla och svalt rum,med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna där träden knoppades utanför
och väntade att livet skulle återvända. Men det ville inte återvända.

Det hade varit krig och förfärlighet i 4 år och alla de värden
mänskorna hade trott på tycktes ha blivit skändade. Hennes vänners
unga söner hade stupat och hon hade sett mödrar vandra som förstenade
i ångest för dem,med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna som ännu var vid liv. Hon hade i månader själv varit
kriget så nära, att hennes hem varje natt skakades av de nedstörtande
prohjektilernas krevader och hon hade hört deras vinande ljud över sitt
huvud. Men det var inte detta, som var det vöärsta, det var att människor-
nas tro på människorna blivit bruten.

Och det var inte endast kriget. Det var också,med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna att de enklaste
ting plötsligt hade blivit problem. Skulle man följande dag få den ström-
ming eller det bröd eller smör man behövde? Hon hade fått lära sig att
diska och tvätta och salta ner fisk och arbeta ett tungt arbete från
morgon till kväll, som hon inte varit van vid, då hennes verksamhet i
huvudsak rört sig på annat håll. Och hon hade gått med en trötthet,med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna som
föreföll nästan övernmäktig.

Så kom det bara en svår influensa med feber i ett opar veckor –
och nu ville livet inte återvända. Varf.ör ville hon återvända själv?
För att kunna fylla sina plikter på nytt?

Utanför hennes fönster lövades småningom träden – för det var
en tidig vår och ljumma dofter flöt in genom det öppna fönstret – och
veckorna växte småningom till månader. På nätterna vaknade hon oftast
upp efter en sparsam sömn av att hennes hjärta inte mer ville arbeta,
fastän det av någon anledning ännu måste göra det, och det blev en
våldsam kamp med detta egensinniga hjärta, som utmattade hennes nerver,