Sida 239

|336|

III
Templet

I furors skugga står det slutet, stängt,
med pelare i rader attiskt rena.
Ett nordiskt Erechtheion, sänkt
i egna gåtors tysta djup allena.

Bakom det fjärden strålar sommarblå,
i väster blånar mörka barrskogsstränder,
men templets låga lika gömd ändå
bevakas strängt av offerprästens händer.

Så år för år med västerstormars stänk
och furulundens sus och stjärnors blänk
är templets hemlighet än väl bevarad.

Men långt från sommartid och fjärdens ljus,
vid gråa väggars kalk och gatans brus
vart templets gåta engång uppenbarad.

Kerstin Söderholmmed annan penna: blyerts eller anilinpenna