Sida 237

|335|

II

Som fåglar svävande på vida vingars prakt
du gav din själ i oavbrutet flöde
och tvang med styrkan av din tankes makt
och skänkte liv åt levande och döde.

Du delade dig ut i smått och stort
– var fanns du själv i detta rika flöde?
Vad är det egnaste du själv har gjort
– var fann du formeln för ditt eget öde?

Den röda tråd som band ditt inre samman
förnams beständigt, om än stundom dold.
Den var ditt uppror emot väld och våld,

mot varje oförrätt en brinnande protest
– du skönhetens och offerviljans präst!
Den var den heliga och heta flamman –