Sida 115

|273|

framdeles skall aldrig intrycket av den enda gåtfulla och jublande da-
gen i mitt liv – den enda med undantag av den 23.VI.31 – den 28 nov.
gå ur mitt medvetande. Jag har aldrig sökt pejla den till botten och
kommer aldrig att göra det – jag hade alla de efterföljande 10 dagarna
klart för mig, att dess betydelse sträckte sig blott över ett område,
och att alla löften därutöver skulle förbli blott fantasier. Dess bety-
delse låg främst i att det egentligen var första gången det osynliga
skeendet i mitt liv (på ett annat plan) – det som jag innerst levat för –
trädde i dagen, på ett nästan handgripligt sätt. När sedan katatstrofen
med tidningsnotisen kom den 9.XIImed annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna dec.med annan penna: blyerts eller anilinpenna verkade den fullk.omligtmed annan penna: blyerts eller anilinpenna bedäövande på mig
blott för en enda natt. Vad som sedan följde var mer medvetande om rike-
dom än om lidande.

– – – med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpennaNu klämtar det bröllopsklockor,med annan penna: blyerts eller anilinpenna –med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna men det är som det inte
rörde mig. Jag är visserligen så trött i dag som en människa kan vara,
men det är tillika,med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna som om allt trädde fram för mig i en genomskinlig
klarhet. Det var icke detta som innerst angick mig. Jag hade icke kunnat
känna en sådan glädje då de sista veckorna. Men det förfärande är att
här finns något annat, som är avför mig av en vikt över allting, något som
hela min innersta strävan under de tre sista åren har inriktat sig på –
och skall detta även strykas ut eller skall det kunna få något av ett
förverkligande. Den kommande veckan skall kanske ge mig ett svar på
det – kanske – eller knappast.

Jag har aldrig upplevat detta förut – det har alltid funnits
något av begär i det jag tidigare velat. I detta finns intet annat begär
i det som når inom gränserna för mitt medvetande – än behovet av visshet
om en osynlig röd tråd mellan oss, som aldrig med ett ord behöver anty-
das. Blommor ville jag ge dig, blommor och all den värme och hjärtlighet,
som all min själ och all min ande är mäktiga. Är det detta,med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna som skall
nekas mig? Det är ju det meningslösaste av allt. Jag är så trött efter de
ansträngande månaderna och för att mina nerver, mitt fysiska jag är så
utpinat, och om även detta offer skall fordras av mig – just när det syn-
tes mig att ett förverkligande var möjligt – då kan möjligen något kata-
strofalt inträffa.Det är detta som är faran.