Sida 145

|288|

8.VIII.36. /forts/.med annan penna: blyerts eller anilinpenna

Och det är inte allenast det. Mycket i dina personliga nervösa svå-
righeter sammanhänger med fina trådar härmed. Du väntar själv på att
befrias. Åtminstone så långt att du ser vägen. – Det första jag engång
lade märke till hos dig – kanske var det redan förrän vi hade råkats –
var att du har ett så vackert ljus. Jag kan inte uttrycka det annorlunda –
men jag tror, att du förstår hur jag menar. Det har inte många. Och det
finns inte mycket som gjort mig så ont, som när jag ibland sett det
skymmas. Det måste få bryta fram i full låga. Men det kräver mycket. Det
är en lika sällsynt gåva som att kunna offra. Men också den har du.

1937.med annan penna: blyerts eller anilinpenna

31.III.37.med annan penna: blyerts eller anilinpenna

Att begrava en känsla för första gången – även om man vet att den
aldrig kan dö helt – är inte det lättaste.

Nu har jag likväl gjort det … Nog om det.

Vad jag längtar efter att igen kunna falla tillbaka till en vila
i mig själv. Hur det förefaller längesen jag kunde det. En vila i en själv,
när man sitter och ser, ser ett förbiglidande landskap – gröna barrträd,
som blir allt grönare, ju klarare vårsolen lyser på dem, smältande snö
under den och risslande vårbäckar med lungvåt mossa vid kanten av snön.
Fält där den svarta jorden låhngsamt blottas under solens famntag efter
ljumma nattregn. En frid i en själv, när allt är obekymrat, enkelt och
lugnt, när allting rivande och ångestfullt är borta – en stund – när nå-
gonting fullbordas utan oro, utan förfäran. Någonting visst och tryggt
och fullt av förtröstan. När man får vara trött utan plåga.

Kunde jag få räcka ut min hand att smeka en marterad människa –
kunde jag låta honom fullt förstå hur djupt jag känner med i det svåra som
se s.289med annan penna: blyerts eller anilinpenna