Sida 125

|278|

Juli 1935med annan penna: blyerts eller anilinpenna

31.VII.35.med annan penna: blyerts eller anilinpenna

I stillheten här, som jag äntligen har fått, lever jag på
nytt igenom en del av vårens upplevelser. Och jag märker, att min upple-
velse före mötet har starkare rötter än jag hade tänkt. På ett sätt står
jag fortfarande lika oberoende gentemot den. Jag kan liksom avskilja den
från mitt medvetna liv när jag önskar. Men mitt mer eller mindre omed-
vetna fantasiliv sysselsätter han mer än jag hade väntat. Och jag önskar
att vi hade fått råkas under sommarn. – Den andra upplevelsen, under mö-
tet, lämnar mig just nymed annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpennaumed annan penna: blyerts eller anilinpenna mycket mer oberörd, och dock är ju förutsättnin-
garna här så mycket större för en kontakt på det rent själsliga planet.
Men vårt känsloliv går ju alltid sina egna hemlighetsfulla vägar.

Det syns mig mer och mer klart, att vi kanske icke (jag menar
det förra fallet) bör råkas nämnvärt mera det kommande året, icke mer än
vad som är oundgängligt. Att råkas blir sannolikt ändå bara en irrita-
tion, som inte kan ha en naturlig utlösning utan bara stannar kvar som
en nervös tyngd för oss båda. Jag är säker på att han också känner som
jag.

En annan sak har också blivit mig klar beträffande vårt möte.
Jag tror att detta haft vad jag ville kalla en etisk innebörd för oss
båda. Hur ofta har det inte hänt under det sista halvåret, att jag i
tanken ställt mina handlingar och böjelser i belysning från hans själs-
liv under en etisk värdering från hans sida. Och jag vet bestämt, att
det inte saknats en liknande tendens hos honom. Nästan allt hos honom
för mina tankar på en etisk inställning – oaktat han ju aldrig för sådana
ämnen på tal. Jag känner få människor, där linjerna syns så klara och
fasta, kanske i någon mån slutna inom sin krets, men därför ännu så
mycket fastare – få människor vars ord jag har ett sådant förtroende till
och vars livsriktning förefaller så given. Sin ursprungligen nervösa och
ytterligt ömtåliga läggning har han ju till det mesta dolt under ett visst
skal av ogenomtränglighet och en smula strävhet. – Har vi i allmänhet
bestått provet inför den andra? I ett visst fall vet jag, att ingendetra
av oss gjort det. Ingendera av oss har visat en så stor osjälviskhet, som