Sida 167

|299|

serat. Såsom det alltid är med mig, när ett slags omvälvning försig-
gått.

Och all denna kamp syns en efteråt så fåvitsk. Det är det som är
det svåraste. Tiden tillspillogiven. Men huvudsaken är dock, att jag
kan återknyta – till höstens inställning.

Februari 1941med annan penna: blyerts eller anilinpenna

23.II.41.med annan penna: blyerts eller anilinpenna

Natten är så annorlunda än dagen. På dagen bgår det ändå bra att
skämta bort en hel del – ja, kanske t.o.m. att helt och hållet för-
kväva det. I en veckas tid har jag under dagarna skrivit i ett enda
skaparflöde – så långt krafterna har räckt. Men morgnar, kvällar och
nätter har jagen helt annan människa tagit överhand inom mig. Kanske har
jag ofta då också trott, att jag hade mig själv helt i min hand, men
i natt skingrades i någon mån den villfarelsen.

Jag vaknade upp under ett förfärligt hjärttryck – jag visste
inte om jag skulle leva till morgonen – Det är någonting i det under-
medvetna,med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna som tynger mig –

Vi är verkligen två olika mänskor på natten och på dagen. För
på dagen syns det mig väl att detta är överkomligt – trots att det är
så sammanvävt från tidigare år. I alla fall är jag fullt medveten om att
vintern är sagolikt vit och vacker – att ett oöverskådligt stoff av
diktmotiv väntar på att formas – att en del av mina vänner väntar på
mig i Helsingfors och att andra väntar på brev från mig. Att jag åännu
de sista dagarna mottagit bevis på den mest osjälviska omsorg från
mina vänners sida.

Och detta tycker man kunde få vara nog för en människa i mitt
läge.

Men ändå förvärras bara mina hjärtsmärtor och min sömnlöshet
och jag har allt svårare att orka arbeta …med annan penna: blyerts eller anilinpenna– – – – –med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna