Sida 179
Transkription
|305|
att denna alls skulle ha en möjlighet att övervinnas måste jag tillgripa
en omsorgsfull och noggrann analys, som till en del sträckte sig ända
till 13 år tillbaka i tiden. Den hade till resultat, att den konflikt jag
lidit under de två föregående månaderna helt upplöstes. Redan den 5 mars
hade jag kommit så långt, att jag skrev en dikt, där jag på ett sakligt
och objektivt sätt återgav upplevelserna då. Men själva analysen fortsatte
ända till medlet av mars. Den andra följden av den var att jag blev mycket
starkt utmattad. Den hade varit en för stor ansträngning efter min långa
sömnlöshet. /Dr Donner förvånade sig över att jag hade orkat med den äöver-
huvud./ Därmed var den andra perioden avslutad.
Ungefåär vid tiden för påsken inträdde den tredje, som blev den
farligaste. Då aktualiseradesmed annan penna: blyerts eller anilinpenna nämligen på grund av tre omständigheter min
ungdoms nervösa period och de senare uppväxtårens konflikter, som aldrig
någonsin likviderats och nu framträdde med ökad styrka. En orsak var att
min läkare ofrivilligt – ehuru han visade mig den största hänsyn och för-
ståelse – genom en ordination kom att aktualisera mina tidigare läkares
misstag och felgrepp. Den andra orsaken var Karin Boyes död, som sta2|k|med annan penna: blyerts eller anilinpenna1|r|med annan penna: blyerts eller anilinpennat
uppskakade mig. Och den tredje och just då viktigaste var, att jag inte
kunde få en enda och alltdominerande önskan, mycket rimlig och mycket
mänsklig, som min läkare ivrigt uppmuntrade, uppfylld. Jag äönskade få
tala med en nära vän, som helt skulle kunna fatta min psykiska konstriuk-
tion och det jag genomgått. Här var det endast två av mina vänner som kunde
komma ifråga. Den ena var Lbg – men dels fruktade jag att han inte helt
hade förstått mig, dels kunde jag inte besvära honom hit i menförestiden –
detta var nju en omöjlighet. Den andra var Hans Ruin. För Lbg:s skull kunde
jag likväl inte förmå mig att be honom komma ut till Bromarv, vilket jag
är viss om att han hade gjort. Jag fruktade, att Lbg, som under min sjuk-
dom visat mig en så stor vänlighet, upptagit detta illa. Och jag var ännu
så försvagad att jag inte kunde tänka på en resa till Helsingfors. Först
i slutet av maj – nära 6 veckor senare – fick jag min önskan uppfylld. Jag
hade inte satt mig i förbindelse med R.förrän jag såg att jag kunde resa.