Sida 137

|284|

Jag måste beröra denna sak idag, emedan just denna natt min ån-
gest nådde ett slags kulmen och även småningom ett slags lösning.

Jag vet inte om oron finns hos oss båda – för trots nästan dagliga
samtal under de första veckorna har tillfälligheterna nekat oss att
växla nåära nog ett enda ord i personligt viktiga ting. Men min instinkt
säger mig, att också för honom vår konfrontation har en betydelse. Vissa
småsaker har har bekräftat det för mig.)med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna

”Sag, was will das Schicksal uns bedeuten . . . . .med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna ”
Saken ligger för mig inte (djupast) i detta enkla: sympati eller inte
sympati, binder jag mig för min egen skull eller inte? Skall jag i en
själslig form denna gång ge ifrån mig något av den sparade ömhet jag
så länge burit på?

Frågan är för det första: varför inger denna sak mig ångest,
som borde förefalla så enkel och solklar och harmonisk – jag älskar ju
honom inte, mitt hjärta är fortfarande bundet, det vet jag mer än väl.
Och frågan är för det andra: vad bör jag göra, vad fordras det av mig?

Konflikten ligger på ett annat håll; den vilar helt enkelt på
att jag förhållaer mig på två motsatta vis till honom, och här har jag
tillsvidare inte kunnat uppnå en enhet. Det upprullades för mig i en häp-
nadsväckande tydlighet just i natt – liksom mycket annat. – Låt oss för
det första icke helt eliminera bort mitt behov att ge något, det är en
faktor, som naturligtvis måste räknas med, men den är inte avgörande.
/Han är själv bortssvårtyttrest nu, och därför har jag lättare att överblicka
allt/. Likaså hade den ständiga ofrivilliga kontakten en viss betydelse,
men av ännu mindre avgörande art.

Att så var fallet förtydligades för mig indirekt genom en annan
upplevelse för tre dar sen, som plötsligt ställde det förra problemet i
det perspektiv det behövde.

Alltså en solig söndagsförmiddag för 3 dar sen. Någon, som bru-
kar komma till mig med blommor och frukter, när jag kanske minst har vän-
tat det – någon som brukar kasta ett plötsligt värmande solljus över mitt