Sida 221

|326|

av björkarnas mössöron på kullen mitt emot.

Kommer du ännu hit? Eller har du blivit sjuk igen i Sthlm?

Jag behöver bara att någon,med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna som förstår mig sitter här i min
gungstol – fast jag kanske är så trött då redan,med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna att jag inte mer orkar
tala.

För jag lever bara på en fin, tunn tråd numera. Och det blir
kanske för sent.

Men ute är luften full av vår och förnyelse – och jag hoppas,
att den skall ha förnyelse för dig också, trots allt vad tiden medför.
Och den jkräver vidunderliga krafter abv oss. Men du har ju Härligö och alla
dina anhöriga och barn och barnbarn. Och det finns väl få saker,med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna som är
så förnyande som att se nya små liv spira upp. Som ännu inte vet om alla
de gräsligheter,med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna som de stora måste genomgå.

Och du har ju Härligö – som jag är säker på att du under alla
förhållanden får behålla.

Jag önskar bara att de som måste leva vidare öännu skall or-
ka …med annan penna: blyerts eller anilinpenna– – – –med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna

Den med annan penna: blyerts eller anilinpenna21.V.43.med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna majmed annan penna: blyerts eller anilinpenna (Ur ett brev)

Gången av min sjukdom är mig alltmera klar, ju mer jag nu kan
överblicka den. Sålänge jag bar förbandet och inte på 4 veckor kunde so-
va ens med sömnmedel, medan plågorna och irritationerna varade, var min
enda utväg att driva upp min fantasi om nätterna så mycket, att jag kun-
de hålla ut, och då orkade jag ännu skriva. När värken upphörde och jag
kunde börja gå ut och se människor igen, hade jag ännu något krafter kvar
och själva min livsvilja var obruten. Hade då några gynnsamma händelser
inträffat, hade jag jämförelsevis hastigt tagit mig, men i stället in-
träffade idel ogynnsamma –. Min utmattning – och den därmed sammanhängan-
de överkänsligheten – blev allt större. Då hade en omedelbar och stark
psykisk stimulans ännu kunnat göra verkan, men Ruin låg sjuk och reste