Lästext
1909
Januari 1909
Svart häfte med fyra lösa blad samt en odaterad lapp med namn. Dagbok för år 1908, 1909, 1910
Den fick jag »röda hund», den räckte 4–5 dar. Jag var icke alls sjuk och var oppe hela tiden.
Till fick jag två nyårsgåvor och en julklapp.
Februari 1909
Jag måste komma ihåg att Pasefyr har tuppsteg och i Niavata går man baklänges. Den .
År har jag fått börga skrinna.
Nästan det härligaste är att få sitta och läsa Fältskärns berättelser. Och att få gå och tänka på min sagovärld och på Bernhard Bertelsköld och på andra sagor. Den
Jag kan inte tåla Schlegan. Hon fodrar för mycket i en del saker. Man måste kunna läxorna förfärligt bra. Hon vet genast vilka som inte kan och dem tar hon opp, men när hon gått igen en rad som inte kunde tar hon opp nån som hon tror att kan (ofta tar hon opp mej) och sen håller hon långa predikningar. Hon är så löjlig när hon fideserar Tönne som ibland int alls kan
Den .
År 1909 ha vi i teckning en rysligt underlig människa Josefina Carborr (egent Carlborg) som är både tråkig och underlig. Jag hoppas vi slippa å med henne från och med nästa år. år 1909.
Mars 1909
Den .
Bland grevar Bertelsköld en jag känner,
vid vars namn mitt hjärta alltid bränner,
av kärlekens ständigt varma eld.
Hans hår var kolsvart, pannan vackert välvd.
De stora svarta ögonen var av hans mor ett arv.
Hon levde på trettioårskrigets tidevarv.
Hon var från södra Tyskland ifrån Main en skön furstinna
Han efter modern också furstetiteln kunde vinna
Så svärmiskt mild så ljuv så skön var han,
men dock så manligt stolt och därför han mitt hjärta vann
Du var också så ädel och så tapper uti krig,
och därföre o, Bernhard, Bernhard älskar jag så dig.
Den största utav alla sagohjältar, jag dig vill kalla.
Bland grevar Bertelsköld du var den bästa och den skönaste av alla
April 1909
Den detta år fick jag mycket saker böcker, blommor, konfektaskar m. m. allt i pluralis.
Aini skall flytta till Jyväskylä eller Joensuu i nästa år. Jag måste tillstå att vårt umgänge detta år icke varit alltför intimt och ganska glest. Hon anser sig vara mycket större än jag fast hon inte är fullt ett år äldre än jag. Jag tror inte att jag kommer att sakna henne. Den
En vecka före påsk 1909 var jag sjuk och borta från skolan. Under tiden fick vi cencurer Jag fick en alldeles vanlig. Göran skulle fått sänkt i ordning två gånger om icke Valpen varit hans faster. Då skulle han ha haft två 9 som jag men, nu har han bara en. Viva hade flere 9. Jag är glad att jag icke behöver vara den bästa utan får vara den 2 (ensam).
Den .
Dagmar börjar bli stor dam nu. Hon har också beundrare. Jag känner mig helt barnslig nu i bredd med henne. Få se hur det skall gå i sommar.
Den .
Margit blir sötare för var dag men också allt mera bortskämd.
Stenfeldts resa i sommar till Åland. Ledsamt nog!
Den .
Granhagen är såld åt främmande människor och Pätilä åt Nybergs. Nu går det väl icke att springa över gräsmattor längre. Jag undrar just hur jag skall orka hålla ut där en vecka i sommar. Måtte det inte bli rysligt där nu.
Sistnämda .
Jag skulle då jag blir stor vilja bli författarinna och skald eller artist. Om jag blir författarinna skulle jag vilja bli en riktigt god som skulle skulle skriva både vackra berättelser och verser men jag skulle också skriva riktigt vackert språk: litet på det sättet såsom Fältskärns berättelser äro skrivna. – Men skulle jag bli målarinna bryr jag mig inte om att bli en så förskräckligt storartad.
Den .
Det kan ibland komma tankar för mig som verkligen äro underbara, ja, det kan ibland uppstiga tvivel i min själ tillockmed bland de heligaste tingen. Dett är förfärligt sorgligt, men jag skall försöka motarbeta dem allt vad jag kan, ty jag vet att tvivlen äro mycket oriktiga. Många, många andra tankar komma också för mig. Om jag skulle berätta dem för några är jag säker på att de flesta skulle tycka att jag är mycket underlig, inbilsk och kuriös (detta ord avskyr jag men det passar så bra här) m. m. m. m.
Den .
Trollbokstäver som endast Saga och jag känna till.
[chifferalfabet]
Den .
Maj 1909
Den var det riktigt vinterväder med snö snö och blåst. På morgonen voro vi visserligen i »Kaisa» men där mycket litet folk, emedan det var så slaskigt. När vi gingo hem därifrån frös ja så skamlöst. På förmiddagen voro Tant Naema och Tant Freder och Dagmar hos oss. Jag gjorde just ingenting på förmidden. Nästan Lika var det på eftermiddagen. Mormor och Moster reste då till Pätilä för att vila sig. Vi hava lov 3 dagar.
Jag tycker riktigt mycket om om dessa: Pappa, Mamma, Mormor Dagmar, morbröderna Paul och Ernst, Tant Edit, Tant Sjöberg, Elna Nyman, Saga Sigfrids
Det finns fyra som jag riktigt hatar, men jag bryr mig inte om att skriva opp dem, ty jag skall försöka att börja tycka mer om dem.
Den .
Den fyllde Mormor 60 år. Natten förut sov jag hos Stenfeldts, för att utklädd till tomte kunna vara tidigt oppe om morgonen och sjunga opp mormor. Med sången blev det dock intet av för mig. Omkring 8 tiden gick jag åter till Stenfeldts. Jag lekte där med Margit, vilken blir allt sötare för var dag, isynnerhet då hon nu kan gå. (detta har jag skrivit mycket torrt och gramatikaliskt, men nu skall det bli bättre) Då jag äntligen lyckats slita mig lös från sötnosen, gick jag hem, åt frukost och sydde på ett arbete som mormor skulle få och vilket hotade att aldrig taga slut. Det blev dock slutligen färdigt då Venny med sin vanliga snabbhet sydde det sista på maskin. Under tiden satt jag och läste »Fältskärn» (mitt älsklingsgöra). Därefter gingo vi till Mormor och proppade oss fulla med snask. Mormor hade fått tre väldiga rosenbuketter två lösa rosor och fyra rosor i kruka samt mycket annat. 3 tiden gingo vi hem och klädde om oss och vilade oss. (mycket litet) Klockan fem foro vi till klippan och åto middag där. Sådana middagar bruka vanligen vara mycket tråkiga men denna var icke lik andra. Jag gick och spatserade omkring på klippan efter middagen. Då jag gick vid stranden och kastade stenar i vattnet påminte det litet om det kära Bromarf. Litet senare reste vi hem. – Mormor bjöd oss nästa dag att äta middag på »Sosis». Där var också ganska trevligt isynnerhet som Tant Edith också var med.
Kalle Himberg skulle då mycket bättre passa till sprätt än till skollärare. Jag kan alls icke föreställa mig honom som en sträng och fordrande lärare. På Mormors födelsedag var hans sätt mot Mamma mycket löjligt.
flyttade vi till Lappviksgatan 1. Huset var då ännu alldeles ofärdigt. Alla möjliga saker ha blivit annorlunda än Pappa och Mamma bestämt så att de nog ha haft tillräckligt med förargelse. Jag tycker att det har blivit roligare nu därför att Mormor bor mitt emot oss nu och jag kan när som helst gå till henne. Detsamma tror jag inte att Pappa och Mamma tycka, ty jag är rädd för att de icke känna detsamma för henne som jag. Jag älskar henne! Jag längtar endast efter att komma till landet och få ligga någonstans i skogen och tänka på så mycket underbart här på jorden.
Ack, vad jag önskar att jag hade någon som verkligen förstode mig för vilken jag skulle kunna berätta mina tankar mina önskningar och skulle tycka om och älska det som jag älskar och såsom jag älskar. Jag tycker att jag alls inte passar bland dessa arbetsamma och praktiska människor, här förefaller jag frånvarande, ty jag är då inte det minsta praktisk. Om jag vill hjälpa Pappa eller Mamma med någonting, måste jag alltid fundera ut det, men för den praktiska kommer det av sig själv.
Den .
Juni 1909
Den 8 juni reste jag till Pätilä. Trots att det var en »Tyko Brahe» dag gick allt bra, utom det att vi åkte på 3 klass. Här på Pätilä finns en (jag vet inte vad jag skall kalla honom) som fått hud i studentskrivningen; skall låtsa studera men det tycker jag inte att det blir mycket av åtminstone inte hittills, för övrigt vet jag inte vad han gör här. Han sparkar bra fotboll. Mot mig förefaller han alltid mycket överlägsen, men vad han har att vara överlägsen för vet jag rakt inte. Han inte riktigt svenska men generar honom inte att deltaga i konversationen med ganska passéa kvickheter. Jag känner honom ännu inte, jag bedömer honom endast efter första intrycket. Jag hoppas det skall förändras. Naturligtvis får jag här litet ledsamt då måste jag tänka på Pappa och Mamma eller på den bok jag mest älskar eller tala i mitt hjärta till Bernhard. Jag kan inte höra Ester Öhbergs namn utan att genast tänka på Ester Larsson. Henne älskar jag också. Jag har nu slutat Fältskärns berättelser. Och av alla som där omtalas älskar jag mest Bernhard, Ester och Paul. Jag skulle också tycka mycket om Carl Viktor om han inte i slutet blivit en sådan toffelhjälte. Markisinnan Egmont tycker jag också mycket om, men det stod så litet om henne och dessutom var hon ju bara en biperson. Lika är det med flere andra.
Den
Nu när jag lärt känna (herr) Villamo bättre har mitt omdöme om honom förbättrats. Jag har nu märkt att han är en tämligen hygglig karl. Ganska godsint tror jag han är.
Den .
Jag tror att Morbror Paul också älskar Fältskärns berättelser. En afton då Mormor och Moster hade rest på visit, satt han och läste i dem, och jag såg att han grät när han läste det stället som handlar om Bernhards död
Jag kan verkligen inte glömma dessa ord:
»Och med Lodoiskas sista brännande kyss på sina läppar, ilade han bort till frihet och nya faror.»
Den
Sommaren 1909
Jag måste skriva opp en vits, ty den är verkligen så vitsig att den förkänar att ihågkommas:
En fru beställde åt sig en papegoja från södern. På fartyget hade sjömännen lärt den att säga »måtte f-n ta käringen». Frun var mycket olycklig däröver, men tänkte: »i denna socken bor en präst, som också har en papegoja, och den kan en hel hop bibelspråk. Jag vill skicka den dit, kanske den där lär sig något bättre.» Sagt och gjort, hon förde papegojan till prästen och lämnade den där en månad. Då hon åter kom för att hämta den, ropade den i dörren »måtte fan ta käringen» och den andra instämmer »Herre hör vår bön».
Sommaren 1909 läste jag »Prinsessan från heden» av E Marlitt. Jag tycker förfärligt mycket om den isynnerhet då jag läste den andra gången förstod jag den bättre. Jag avskriver här en vers därifrån vilken upprepas på flere ställen och vilken jag början alls inte brydde mig om men som nu senare berusar mig så underbart som många andra saker också:
»O, såge jag på enslig hed,
i stormen dig.
Min mantel jag då gärna bjöd,
till skydd åt dig.»
början av tredje versen:
Mitt hjärta blev din tillflyktsort
Ju ditt det är.
och början av andra versen:
Och kommer med sin storm en gång
Dig ofärd när.
Nu vill jag skriva om det intryck jag fått av somrarna. så långt jag kan minnas tillbaka. Första sommarn jag kan minnas var den då Dagmar första gången var hos oss om sommarn. Jag var då 4 år. Vi bodde den sommarn på Mommila, och det enda jag kan minnas var att det var förskräckligt hett, att i stora byggningen bodde många barn, som jag var förfärligt rädd för dessutom bodde där i närheten en gosse och en flicka i min ålder vilka jag brukade leka med, att Tant Petschler var hoss oss den sommaren och att Dagmar hela sommaren var hos oss. Det var sommaren 1901.
Året därpå jag var då 5 år bodde vi i Vichtis på villan Solmila. Dagmar var hos oss endast 2 veckor. Mimmi var vill jag minnas hela sommarn. Det var ett utomordentligt gott svampår. Alftans och Hernbergs bodde ganska nära oss och jag var ofta tillsammans med dem.
Sommaren 1903 var jag första gången i Bromarf och bodde hos Fröken Nordlund denna sommar endast en månad. Resten av den tillbragte jag på Pätilä.
Följande sommar nämligen 1904 bodde vi också hos Nordlundan. Den sommaren var Dagmar inte alls hos oss, men istället bodde Aini i Bromarf. Av henne hade jag dock inte just någon glädje ty hon var alltid tillsammans med Gärda Saxberg och de hade sina saker för sig som endast de kände till.
Följande sommar 1905 var jag tredje gången i Bromarf. Dagmar var endast en liten tid hos oss för övrigt har jag inte något minne från den sommaren.
Sommaren 1906 bodde vi sista året hos fröken Nordlund. Från den sommaren har jag många minnen. Dagmar var hela sommaren i Bromarf. Dessutom var Aini där. Vi lekte tillsammans på åsen och hade mycket roligt. Det var den minnesvärda sommaren då Einighorst voro där och då jag (vi) i barnsligt oförstånd skaffade mig (oss) ganska många tråkigheter. Jag tycker verkligen inte alls om Bertil utan tvärtom att han är gräslig men Aini är alldeles förtjust i honom. (ännu)
Sommaren 1907 bodde vi första året på skogbacken Det var den sommaren då Morfar var så sjuk. Dagmar var halva sommaren i Ryssland andra halva hos oss. Sereniuses bodde i Nordlundans villa Stenfeldts var hos oss en tid den sommarn.
Sommaren 1908 bodde vi andra året på Skogbacken. Jag tror att Dagmar då var hela sommaren hos oss. Juseliuses bodde i Fr. Nordlunds villa. Stenfeldts bodde på Pätilä, men kunde inte komma till Bromarf då Margit var så liten och besvärlig att resa med.
Sista sommaren nämligen 1909 var Dagmar hos mig hela sommaren så när som på en vecka. Stenfeldts bodde på Åland den sommaren. Mormor och jag foro och hälsa på dem dit. Det var en mycket trevlig resa som jag alltid skall minnas.
September 1909
Skogvik slott. (Mina drömmars prinsessa talar)
Det finns ett gammat, gammalt slott,
högt upp i nordanländer.
Det är mitt barndomshem där trivs jag blott.
Och dit min tanke ständigt återvänder.
Dess stolta murar spegla sig,
i vikens klara bölja.
Och havets vågor emot dig,
om höstens nätter skölja.
Du gamla slott, ditt namn du fått
av viken och av skogen,
som skyddat dig, omkring dig gått,
dig blivit huld och trogen.
Du skådat över nejden ner
i fyrahundra år.
Du sett så mycket ser än mer
båd sommar, vinter, höst och vår.
I slottet finnas många stora salar
och tornrum från den gamla tid.
Från salars väggar blicka grevar ner från gyllne ramar.
Och många minnen äro fästa därinvid.
Varhälst jag är du hägrar ständigt för mitt minne,
Du stolta borg, du sagors slott,
och lämpar dig just så för mitt sinne,
att jag dig älskar blott.
Den , förbättrad under julferierna.