Sida 28

|16|

Nej, det ”mänskliga själslivet„ har ingen användning
vare sig inom verksamhetsområden eller ute
i ”livet„. Den moderna människans tid är
delad mellan ett mer el.oidentifieradoidentifieradleroidentifierad mindre mekani-
serat arbete o.oidentifieradoidentifieradchoidentifierad nöjen av biografens, radions o.oidentifieradoidentifieradchoidentifierad salongs-
dansernas art. Att finna sig tillrätta
i nutiden betyder att kunna le o.oidentifieradoidentifieradchoidentifierad gråta
ungefär lika lätt som filmens aktörer o.oidentifieradoidentifieradchoidentifierad
ungefär av samma anledningar. Det är att
uppskatta alla yttre o.oidentifieradoidentifieradchoidentifierad ytliga värden o.oidentifieradoidentifierad\ch/oidentifierad företräden
o.oidentifieradoidentifieradchoidentifierad uppdriva dem – om möjligt till ett visst
raffinemang – med avgjort betonande just
av det ytliga o.oidentifieradoidentifieradchoidentifierad allmängiltiga hos dem.
Aldrig något som kräver en själsverksamhet,
ett sökande under ytan.

Det är klart att vi alla även be-
höver roa oss. Det är klart att det be-
hövs ett visst mått av denna ytliga skönhet
i vår omgivning, annars vore tillvaron olid-
lig. Varje sund människa måste stundom ofta
kunna le nästan utan anledning o.oidentifieradoidentifieradchoidentifierad ha roligt utan
den minsta tanke. Av samma mänskliga
stoff är vi alla.

Men för den som begär mänskligt
själsliv finns intet surrogat i animal
njutning el.leroidentifierad en ytligt = dekorativKSd2021: ytligt-dekorativ skönhet. Det
finns intet behov som kan jämnställas
med den måttlösa hungern o.oidentifieradoidentifieradchoidentifierad törsten efter
mänskligt själsliv. Det finns ingen