Sida 144

|90|

rött streck överst i högra hörnet

Januari 1937oidentifierad: blyerts eller anilinpenna

31. I. 37.oidentifierad: blyerts eller anilinpenna

”Verweile noidentifierad: blyerts eller anilinpennaoidentifierad: blyerts eller anilinpennadoidentifierad: blyerts eller anilinpennaoch, du bist so schön – – – ”
Det har sjungit i mina öron den sista tiden, trots fysisk svaghet, influ-
ensa och annat. Och hela tiden har jag varit medveten om att denna stund
kan brytas när som helst – och med sannolikhet mycket snart. Vad som sedan
sker vet jag inte.

Jag undrar om jag första gången i mitt liv har känt något av
den sabsoluta harmonin i samband med en annan människa – eller kanske var
det så redan i våras – när allt är så just så som det skall vara, inom
det område det skall – och intet är annorlunda än båda vänytar. Och ingen
önskar något till eller ifrån. Så sällsamt har det varit. – Och allt detta
utan varje oro – ja utan all oro, men med ett mörkt moln vuid horisonten.

En sista uppgörelse måste ju ske ännu, innan jag definitivt skall
stå utanför de svårigheter, som vållat mitt lidande sensteKSd2021: senaste år ocjh lett till
min jhjärtsjukdom. Jag orkar intde fullt tänka därpå. Det är bara som en
mörk vägg framför mig ännu.

Men skall denna nyvunna harmoni behöva beröras därav? Det syns
kmig att det inte behövde ske. Och hela mitt väsen skriker emot det. Det
ärgäller ju två olika områden i min själ, som icke har ett samband med varandra.
Och detta andra är ju utan oro –

Du min broder. Så olik mig och dock lik mig på något sätt. Som
jag ser utan alla illusuioner. Och vars röst dock är solsken och smältande
vår i mitt liv.