Sida 70

|50|

April 1935oidentifierad: blyerts eller anilinpenna

Den oidentifierad: blyerts eller anilinpenna14. IV. 35.oidentifierad: blyerts eller anilinpennaoidentifierad: blyerts eller anilinpenna apriloidentifierad: blyerts eller anilinpenna

Käre, käre, vad jag älskar dina händer – dina vita
allvarliga hädnderö, med deras säkra och varsamma rörelser.

Jag har varit så glad sedan igår, glad för att jag ändå kan
känna en sådan harmoni för stunden – för att jag kan överblicka allt
som är vårt, och sannolikt allt som vi kan nå – för att jag ser
gränserna så skoningslöst dragna omrkkring oss – och åändå kan vara lyck-
lig – för stunden.

Käre, är det inte som vandrade vi en bergssluttning till-
sammans, där det växer alpljumng och skira örter av tusen slag, och som
samlade vi stora fång av dem båda – och när vi kommer till en särskilt
fin blomma stannar vi båda blott med ett leende utan att röarra den)med annan penna: blyerts eller anilinpenna . .
Det är som hade vi att gå ett långt stycke tillsammans, bara du och
jag – och luften är så frisk och klar, och det är så lätt att bgå.
Och ingenderamed annan penna: blyerts eller anilinpenna av ossmed annan penna: blyerts eller anilinpenna tror att den begär något mera – –oidentifierad: blyerts eller anilinpennaoidentifierad: blyerts eller anilinpenna…oidentifierad: blyerts eller anilinpenna

Iblanfd sticker xdet upp en blodröd blomma ur en klyfta,
och då känner jag hur en ilning av oro gripeer oss för en sekund,oidentifierad: blyerts eller anilinpenna –oidentifierad: blyerts eller anilinpennaoidentifierad: blyerts eller anilinpenna
men bara för en sekund. Du är visst den tryggaste kamrat jag kunxde ha,
det ger mig en sådan vidunderklig ro att vandra åmed dig – jag önskar
bara att vandringen skulle vara ännu mycket länge.

Men dina händer – käre …