Sida 136

|85|

Den oidentifierad: blyerts eller anilinpenna13. IX. 36.oidentifierad: blyerts eller anilinpennaoidentifierad: blyerts eller anilinpenna aug.oidentifierad: blyerts eller anilinpenna

H. R. med annan penna: blyerts eller anilinpenna.... med annan penna: blyerts eller anilinpennaDu som varit min ro och min viala dessa försensommarveckor – du som
varit vågskavalp och vindsus och de gyllne slolnedgångarna – du vars
namn är för mig en ljus glädje och ingenting annnatKSd2021: annat – du ,KSd2021: du, hur kommer
det sig, att jag ändå alltid ser dig lika illusionslöst, att det finns
stunder och dagar, då din bild nästan bleknar vför mifg.

Och likväl är du alltid lika välkänd för mig. Om man älskar en mäni-
niska,kanKSd2021: människa, kan denna på engång förå ett plötsligt och fasansfullt främlingsskaKSd2021: främlingsskap
för en – det öppnar sig avgrunder om vilka man ingenting vetat eller
vet. Men så är det nästan aldrig här.*med annan penna: svart bläck Dina avgrunder skrämmer mig
inte – åtm. har jag ännu inte skönjt det – och ditt främlingsskap kan
gälla en kort stund ,KSd2021: stund, icke mer. Därempot är allt hos dig, både positivt
och negativt, på ett bresynnerligt sätt mig förtroget. Behkräftar detta
icke till fullo, att det i vår gemenskap finns lika mycket av ett för-
flutet som av ett närvarande och ett kommande – särsklilt ett förflutet?
Jag svert ju också allt tydligare att intet, som gäller de mänskliga
sammanhanfgen i mitt liv, kommer att vålla mig en sådan oro, somdå jag
lämnar denna existens, som om jag gör det utan att ha fullföljt det
som är mig förelagt, betr. dig. Alla andra människor tillhör ändå huvud-
sakligen ant. ett kommande eller ett avslutat skede i mitt liv – så före
faller det mig nu åtm. Ja det hindrar ju inte att jag både längtar efter
och begär mycket av dem – ofta nog så våldsamt och bittert – men det är inte
samma sak. Det skall knappast kunna vålla mig en ångest när jag går emot
förvandlingen.

Jag vet, det finns ansatser till oro också i vår gemnaenskap – den
syns mig nog inte alltid så rogivande och lugn, som dessa klara milda
sensommardagar i ensamheten. Så oidentifierad: blyerts eller anilinpennalänge mitt hjärta inte djupast är fritt,
är ju faran ganska liten. Men förr eller senare måste jag lkämpa mig

*med annan penna: svart bläck Senare tillägg. – Jag är ändå inte så absolut förvissad om, att icke även
här kan öppna sig något oväntat – men dettamed annan penna: svart bläck snaramed annan penna: svart bläckre till omfånget än till arten.