Primär meny

  • Innehåll
  • Sök
Kerstin Söderholm

5.I.2–10, 14. 111 blad med handskriven numrering 2–137. 1932–1940

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Sida 7
  • Sida 8
  • Sida 9
  • Sida 10
  • Sida 11
  • Sida 12
  • Sida 13
  • Sida 14
  • Sida 15
  • Sida 16
  • Sida 17
  • Sida 18
  • Sida 19
  • Sida 20
  • Sida 21
  • Sida 22
  • Sida 23
  • Sida 24
  • Sida 25
  • Sida 26
  • Sida 27
  • Sida 28
  • Sida 29
  • Sida 30
  • Sida 31
  • Sida 32
  • Sida 33
  • Sida 34
  • Sida 35
  • Sida 36
  • Sida 37
  • Sida 38
  • Sida 39
  • Sida 40
  • Sida 41
  • Sida 42
  • Sida 43
  • Sida 44
  • Sida 45
  • Sida 46
  • Sida 47
  • Sida 48
  • Sida 49
  • Sida 50
  • Sida 51
  • Sida 52
  • Sida 53
  • Sida 54
  • Sida 55
  • Sida 56
  • Sida 57
  • Sida 58
  • Sida 59
  • Sida 60
  • Sida 61
  • Sida 62
  • Sida 63
  • Sida 64
  • Sida 65
  • Sida 66
  • Sida 67
  • Sida 68
  • Sida 69
  • Sida 70
  • Sida 71
  • Sida 72
  • Sida 73
  • Sida 74
  • Sida 75
  • Sida 76
  • Sida 77
  • Sida 78
  • Sida 79
  • Sida 80
  • Sida 81
  • Sida 82
  • Sida 83
  • Sida 84
  • Sida 85
  • Sida 86
  • Sida 87
  • Sida 88
  • Sida 89
  • Sida 90
  • Sida 91
  • Sida 92
  • Sida 93
  • Sida 94
  • Sida 95
  • Sida 96
  • Sida 97
  • Sida 98
  • Sida 99
  • Sida 100
  • Sida 101
  • Sida 102
  • Sida 103
  • Sida 104
  • Sida 105
  • Sida 106
  • Sida 107
  • Sida 108
  • Sida 109
  • Sida 110
  • Sida 111
  • Sida 112
  • Sida 113
  • Sida 114
  • Sida 115
  • Sida 116
  • Sida 117
  • Sida 118
  • Sida 119
  • Sida 120
  • Sida 121
  • Sida 122
  • Sida 123
  • Sida 124
  • Sida 125
  • Sida 126
  • Sida 127
  • Sida 128
  • Sida 129
  • Sida 130
  • Sida 131
  • Sida 132
  • Sida 133
  • Sida 134
  • Sida 135
  • Sida 136
  • Sida 137
  • Sida 138
  • Sida 139
  • Sida 140
  • Sida 141
  • Sida 142
  • Sida 143
  • Sida 144
  • Sida 145
  • Sida 146
  • Sida 147
  • Sida 148
  • Sida 149
  • Sida 150
  • Sida 151
  • Sida 152
  • Sida 153
  • Sida 154
  • Sida 155
  • Sida 156
  • Sida 157
  • Sida 158
  • Sida 159
  • Sida 160
  • Sida 161
  • Sida 162
  • Sida 163
  • Sida 164
  • Sida 165
  • Sida 166
  • Sida 167
  • Sida 168
  • Sida 169
  • Sida 170
  • Sida 171
  • Sida 172
  • Sida 173
  • Sida 174
  • Sida 175
  • Sida 176
  • Sida 177
  • Sida 178
  • Sida 179
  • Sida 180
  • Sida 181
  • Sida 182
  • Sida 183
  • Sida 184
  • Sida 185
  • Sida 186
  • Sida 187
  • Sida 188
  • Sida 189
  • Sida 190
  • Sida 191
  • Sida 192
  • Sida 193
  • Sida 194
  • Sida 195
  • Sida 196
  • Sida 197
  • Sida 198
  • Sida 199
  • Sida 200
  • Sida 201
  • Sida 202
  • Sida 203
  • Sida 204
  • Sida 205
  • Sida 206
  • Sida 207
  • Sida 208
  • Sida 209
  • Sida 210
  • Sida 211
  • Sida 212
  • Sida 213
  • Sida 214
  • Sida 215
  • Sida 216
  • Sida 217
  • Sida 218
  • Sida 219
  • Sida 220
  • Sida 221
  • Sida 222
  • Sida 223
Sida 155

Sida 156

Sida 157

Sida 156

Faksimil

Transkription

|97|

September 1937oidentifierad: blyerts eller anilinpenna


26. IX. 37.oidentifierad: blyerts eller anilinpenna


Jag var ganska nere i morgoidentifierad: blyerts eller anilinpennaoidentifierad: blyerts eller anilinpennase – mådde inte bra och hade dessutom
en tråkighet. Mest för att slippa tankarna gick jag ner till stranden.
Det är en sådan där sällsam höstsöndag som det ibland är ,KSd2021: är, litet
kylig,med annan penna: svart bläck med svag västvind, men med klar sol över barrträd och gröna
löv och gula .löv och nästan lövlösa björkar, som de senaste veckornas
stormar farit illa fram med.

Men nere vid stranden började problemen igen, och jag såg nästan
ingenting abv skönheten, fastän jag låg i solskenet på strandstenarna,
där blåsten inte kändes.

Varför är det av sådan vikt att leva positivt? För detta är slut-
ligen det enda som har vikt. Det har mycket liten vikt att levamed annan penna: svart bläck i och
för sig – det har ingen vikt,i längden,förKSd2021: vikt, i längden, för en själv att leva av plikt,
endast indirekt för andra – men det har en ofrånkomlig vikt att leva,
såsnart livet förnimmes som någonting positivt! /Hur litet har människorsvårläst p.g.a. radslut
i regeln öga för denna fina och jättestora differens mellan liv och
libv!./ Livet måste förnimmas positivt – annaers är det värdelöst.
Här har vi alltså värdekategorierna, från dem måste vi utgå. Men var-
för har likafullt detta positivt uppfattade en betydelse? Är det inte
lika tillfälligt som allting annat?

Ungefär så här /som följer/ tedde ssig allt för mig nere vid stranden. Det är
också ungefär detsamma som min ”positiva” försommar syftade rtill.
Allt vad en människa av fri vilja och i glädje åstadkommer, bygger upp
något positivt – synligt eller osynligt. En positiv fond utanför el-
[oläsligt]oläsligt (2 ord): utsuddning; med annan penna: blyerts eller anilinpennai sin växtsvårläst p.g.a. utsuddningler innanför henne tillväxer. På samma sätt (med annan penna: blyerts eller anilinpennakrymper)med annan penna: blyerts eller anilinpennaKSd2021: krymper denna fond under
allt som sker motvilligt och med avsmkak. Men varje glädje betydelr
åter med annan penna: svart bläckett nytt ti.llskott. Och detta betdgäller icke endast vad som positivt


 

 

 

Ny kolumn