Sida 126

|80|

1937.oidentifierad: blyerts eller anilinpenna

Den oidentifierad: blyerts eller anilinpenna25. VIII. 36.oidentifierad: blyerts eller anilinpennaoidentifierad: blyerts eller anilinpenna aug.oidentifierad: blyerts eller anilinpenna

Glädjen vid materien!

När jag påom morgonen går ut på verandan och känner det ljumma sen-
augustisolskenet flyta omkring mig, så att det liksom löser upp det tvång
och den spänning, som natten har medfört – löser upp det i en mild ljuv-
lighet, som bara känns som att själv flyta ut i den solbadande skogen –
har väl detta en betydelse även ut äöver stunden? Är det icke även en uppen
barelse för sig av det varande!

Jag tror att den enda fiulla och verkliga komntakt med materien jag
känner är tennisspel. En sådan lätt mulen förmiddag med svalka i luften –
eller en kväll – finns det något härligare än tennis! Det äer dent absoluta
samgåendet med den omgivande luften och jorden – ett samgående som likväl
är frihet. Varje rörelse, varje uttryck, har samband med helheten, an-
passar sig efter den omgivande materiens uttrycjk. Hela ens väsen står oi
samklang däermed. Och på samma gäång är det befrielse. Något inom en själv
förlöses, tar form. Det är den enda livsform jag känner, där ens inne-
boende skeende tar sig uttryck i materien.

Det finns väl ingenting som ger en sådan känsla av obeskrivlig lätt
het som tennis – ett sådant rus av rörelse och flykt. Man känner inte
mer något som är kvävande och tungt och jordbundet. Materien själv har
övergått till luft. Man tillhör det jordiska som knappast någonsin – man
står ju i intimare kontakt med mark och vind och fläktar än någonsin –
och likväl binder en intet, tynger en intet. Man står över degt och i
det – man brukar det och behärskar, Ddet är den fulla befrielsen. Å frihet
och flykt!

Glädjen vid materien!