Sida 5

|5|

12.VIII.32.oidentifierad

Augusti 1932oidentifierad

Den 12 aug. oidentifieradI natt låg jag ochoidentifierad tänkte ochoidentifierad jag försökte
suggerera mig med tanken: döden är alltid
till hands – ingenting är vissare än den
förvandling vi kallar så – ochoidentifierad döden kommer
närhelst vi kallar på den – därför skall jag inte
tänka på döden nu. Men skall vi leva en tid
framåt ännu, måste det ske i någon mån
positivt. Vi måste samla några möjligheter,
ännu några möjligheter, att kunna det.

Jag vet att det är solsken i morgon
när jag vaknar, ett silverklart solsken,
o.oidentifieradoidentifieradchoidentifierad jag går fram till den öppna balkongdörren
ochoidentifierad dricker det med hela min kropp. Det är
alldelesoidentifierad tyst i skogen, bara en försenad ge-
ting surrar omkring mig o.oidentifieradoidentifieradchoidentifierad en brun augustislän-
da breder ut sina genomskinliga vingar.

Och jag går ner i trädgården,svårtytt som
är daggvåt ochoidentifierad ångande av liv i solskenet, och
varje svällande planta säger mig endast:
se jag lever – Men för hur många av oss
människor har livet en användning – i all
synnerhet nu när vår planet är överfull
av mänskoliv som inte har rätt att leva …

Men vi måste samla några möjlig-
heter –