Sida 110

Faksimil

Transkription

|72|

Jag är född med en djup ådra melankoli, en underlig tristhet,
som ibland kan göra allt så bottenlöst hopplöstförtvivlat och likgiltigt. Jag vet att
denna melankoli är en av mina farligaste fiender. Den bygger inte på
förnuftssjkäl, och den behöver inte ha någon direkt synbar anledning.
Den gör allting bara så gränslöst, gränslöst trist oidentifierad: blyerts eller anilinpenna– –oidentifierad: blyerts eller anilinpennaoidentifierad: blyerts eller anilinpenna

När jag ligger här i samma rum i natt, där jag legat alla de
förfärliga nätterna sistaoidentifierad: blyerts eller anilinpennaoidentifierad: blyerts eller anilinpennaioidentifierad: blyerts eller anilinpenna vintras, de sällsamma nätterna under vårren,
när allt det synliga livet blev så främmande och fjärran, och de få nät-
terna i maj, som var fyllda av ett ovant, lyckligt silvervitt ljus –
när jag ligger här, är det som om tristheten igenoidentifierad: blyerts eller anilinpennaoidentifierad: blyerts eller anilinpenna ville övermanna
mig igenoidentifierad: blyerts eller anilinpenna.

Och likväl, mitt i meleankolin är det som om jag alltid kunde
se en klar punkt av lysande guld, som jag alltid skall äga,oidentifierad: blyerts eller anilinpennaoidentifierad: blyerts eller anilinpenna och som
bara är min. Vad är denna skaltt? Men det måste bli en annan fråga,oidentifierad: blyerts eller anilinpenna oidentifierad: blyerts eller anilinpennaoidentifierad: blyerts eller anilinpenna
jag är så trött i kväll.oidentifierad: blyerts eller anilinpenna – –oidentifierad: blyerts eller anilinpennaoidentifierad: blyerts eller anilinpenna