Sida 162

|101|

Januari 1938oidentifierad: blyerts eller anilinpenna

31. I. 38.oidentifierad: blyerts eller anilinpenna

När jag Närsluter ögonen är det som hörde jag
en sakta tonande musik i mörktret.
Varifrån, varför?
Hela atmosfären är som fylld av rop,
frågor och problem.
De korsar varanrdra, de ger en ingen ro.
Det är så mycemycket, mycket man ännu måste se
(med annan penna: blyerts eller anilinpennasommed annan penna: svart bläckmed annan penna: svart bläck)med annan penna: blyerts eller anilinpennasemed annan penna: svart bläck en liten början till,
en början till en lösning –
och det finns så mycken förlorad tid i ens liv,
så mycket som gått till spillo –
där man kunnat hinna fram en bit – –
och så mycket somman inte gripit, när man kunnat.
Varje ögonblick kräver av en
– och änfdå en sådan stillhet
en sådan milt smekande musik –
Har jag för några stunder kuigen kunnat gripa den ro
som intet mer begär,
den ljuvlighet som är fullkom.lig i sig själv
några stunder – ?
Det är som såge jag ett band av pärlor
och några av de största har jag hållit i min hand.
Det är som en ljuvt tonande musik –
det är nästan som ett fotfäste – i sanden –
och ändå kan jag inte förklara det.
– Och utanför stäår stjärnorna lika visa och kalla
(med annan penna: blyerts eller anilinpennalika oblidkeliga)med annan penna: blyerts eller anilinpenna
som alltid –