Sida 14

|8b|

31. VIII 32 (forts)oidentifierad

”Og Lyset skensvårläst p.g.a. överskrivningoidentifieradoidentifieradkenoidentifierad o.svårläst p.g.a. överskrivningoidentifieradoidentifieradogoidentifierad blev blindende hvitt,
og Bjælkevæggen blev som Kridt.
– – –
Forfærsvårläst p.g.a. överskrivningoidentifieradoidentifieradæroidentifieraddelig er Din Kjæoidentifieradoidentifieradæoidentifieradrlighet!
Jeg holder for Øinene, men jeg vet.svårtytt„

Vårt jordiska förstånd kan juoidentifieradoidentifierad aldrig ens skymtvis
gripa meningen o.oidentifieradoidentifieradchoidentifierad syftet med denna förbannelse.
Och denna lära är inte heller för människor –
därför orkar jag inte bära den, länge.

– – – – –oidentifierad

Den osynliga makten hade inte skapat
realiteten i denna raffinerade, invecklade, ofta
evighetsmättade, evighetsgenomdränkta form,
om den blott varit till för vår prövning eller
för att martera oss. Därför tror jag inte
på dess sken.

Men det finns heller ingen kompromiss.
Antingen tillhör vi denna främmande makt
– om grym el.oidentifieradoidentifieradleroidentifierad kärleksfull – eller går hela
vårt syfte, vår ansträngning ut på vårt
jordiska verks, vår jordiska relations full-
komnande. Är vi uteslutna från båda
– vad återstår?