Sida 137
Transkription
|86|
till frihet – för min egen skull – och då vet man ju inte. Men kanske
skall ödet i detta sällsynta fall låta mig migKSd2021: mig få gå lika osårad vidare,
som jag hittills fått gå – du ljusa och helande kraft …
Ju mera ens hälsa kringskäres, desto färre är de fordringar,
djupast sett, som ställs på en. Tills sist återstår visst i stort sett
endast två – att vara vad man kan medför de mänskor ens innnersta öde är
förbundet med samt att nå den största möjliga klarhet inom sig själv.
Så syns det mig nu.