Primär meny

  • Innehåll
  • Sök
Kerstin Söderholm

5.I.2–10, 14. 111 blad med handskriven numrering 2–137. 1932–1940

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Sida 7
  • Sida 8
  • Sida 9
  • Sida 10
  • Sida 11
  • Sida 12
  • Sida 13
  • Sida 14
  • Sida 15
  • Sida 16
  • Sida 17
  • Sida 18
  • Sida 19
  • Sida 20
  • Sida 21
  • Sida 22
  • Sida 23
  • Sida 24
  • Sida 25
  • Sida 26
  • Sida 27
  • Sida 28
  • Sida 29
  • Sida 30
  • Sida 31
  • Sida 32
  • Sida 33
  • Sida 34
  • Sida 35
  • Sida 36
  • Sida 37
  • Sida 38
  • Sida 39
  • Sida 40
  • Sida 41
  • Sida 42
  • Sida 43
  • Sida 44
  • Sida 45
  • Sida 46
  • Sida 47
  • Sida 48
  • Sida 49
  • Sida 50
  • Sida 51
  • Sida 52
  • Sida 53
  • Sida 54
  • Sida 55
  • Sida 56
  • Sida 57
  • Sida 58
  • Sida 59
  • Sida 60
  • Sida 61
  • Sida 62
  • Sida 63
  • Sida 64
  • Sida 65
  • Sida 66
  • Sida 67
  • Sida 68
  • Sida 69
  • Sida 70
  • Sida 71
  • Sida 72
  • Sida 73
  • Sida 74
  • Sida 75
  • Sida 76
  • Sida 77
  • Sida 78
  • Sida 79
  • Sida 80
  • Sida 81
  • Sida 82
  • Sida 83
  • Sida 84
  • Sida 85
  • Sida 86
  • Sida 87
  • Sida 88
  • Sida 89
  • Sida 90
  • Sida 91
  • Sida 92
  • Sida 93
  • Sida 94
  • Sida 95
  • Sida 96
  • Sida 97
  • Sida 98
  • Sida 99
  • Sida 100
  • Sida 101
  • Sida 102
  • Sida 103
  • Sida 104
  • Sida 105
  • Sida 106
  • Sida 107
  • Sida 108
  • Sida 109
  • Sida 110
  • Sida 111
  • Sida 112
  • Sida 113
  • Sida 114
  • Sida 115
  • Sida 116
  • Sida 117
  • Sida 118
  • Sida 119
  • Sida 120
  • Sida 121
  • Sida 122
  • Sida 123
  • Sida 124
  • Sida 125
  • Sida 126
  • Sida 127
  • Sida 128
  • Sida 129
  • Sida 130
  • Sida 131
  • Sida 132
  • Sida 133
  • Sida 134
  • Sida 135
  • Sida 136
  • Sida 137
  • Sida 138
  • Sida 139
  • Sida 140
  • Sida 141
  • Sida 142
  • Sida 143
  • Sida 144
  • Sida 145
  • Sida 146
  • Sida 147
  • Sida 148
  • Sida 149
  • Sida 150
  • Sida 151
  • Sida 152
  • Sida 153
  • Sida 154
  • Sida 155
  • Sida 156
  • Sida 157
  • Sida 158
  • Sida 159
  • Sida 160
  • Sida 161
  • Sida 162
  • Sida 163
  • Sida 164
  • Sida 165
  • Sida 166
  • Sida 167
  • Sida 168
  • Sida 169
  • Sida 170
  • Sida 171
  • Sida 172
  • Sida 173
  • Sida 174
  • Sida 175
  • Sida 176
  • Sida 177
  • Sida 178
  • Sida 179
  • Sida 180
  • Sida 181
  • Sida 182
  • Sida 183
  • Sida 184
  • Sida 185
  • Sida 186
  • Sida 187
  • Sida 188
  • Sida 189
  • Sida 190
  • Sida 191
  • Sida 192
  • Sida 193
  • Sida 194
  • Sida 195
  • Sida 196
  • Sida 197
  • Sida 198
  • Sida 199
  • Sida 200
  • Sida 201
  • Sida 202
  • Sida 203
  • Sida 204
  • Sida 205
  • Sida 206
  • Sida 207
  • Sida 208
  • Sida 209
  • Sida 210
  • Sida 211
  • Sida 212
  • Sida 213
  • Sida 214
  • Sida 215
  • Sida 216
  • Sida 217
  • Sida 218
  • Sida 219
  • Sida 220
  • Sida 221
  • Sida 222
  • Sida 223
Sida 75

Sida 76

Sida 77

Sida 76

Faksimil

Transkription

|54|

Den oidentifierad: blyerts eller anilinpenna18. VI. 35.oidentifierad: blyerts eller anilinpennaoidentifierad: blyerts eller anilinpenna juni.oidentifierad: blyerts eller anilinpenna

Egentligen rymfde de tre sista veckorna av våren så mycket,
att jag nästan bklir en smula skrämd när jag minns dem. Men en sak
fullbordades icke, ocjh skulle väl icke hekkller det.oidentifierad: blyerts eller anilinpenna –oidentifierad: blyerts eller anilinpennaoidentifierad: blyerts eller anilinpenna

Underligt att allt detta förstamed annan penna: svart bläck nuoidentifierad: blyerts eller anilinpennaoidentifierad: blyerts eller anilinpenna har trätt i bakgrunden för det
som sedan kom – författarmed annan penna: blyerts eller anilinpennamötet.med annan penna: svart bläck

Vad var det som gav mig krafter att hålla ut de sista prövande
veckorna före mötet, då jag fgick med en oavbruten smyfgande influensa
och knappast kunde förtära något, och den som var min arbetskamrat varmed annan penna: svart bläckmed annan penna: svart bläck
ju inte heller varmed annan penna: svart bläck frisk? Jag vet fdet nu, och visste det då hela tiden:
vi gav varandra ömsesidigt kraft att orka. Jag har aldrig sett dig så
vacker som de vdeckorna, jag har aldrig vetat att du kunde vara så vacker det var som ett slags ny blomningmed annan penna: svart bläck;med annan penna: svart bläck
– de lövsprickningsveckorna, då vi varje dag tillbragte minst fyraå, fem
timmar tillsammans, men aldrig var på tu man hand, då det hela tiden
gick som en stilla elektrisk ström mellan oss, en ström som kanske hade
kunnat bli outhärdlig, om den varat en tid ännu under samma förhållanden.
Det syns mig att allt hade varit natiurligare och riktigare om något
hade skett e– om vi åtm.oidentifierad: blyerts eller anilinpennaoidentifierad: blyerts eller anilinpennainstoneoidentifierad: blyerts eller anilinpenna en liten stund hade fått vara ensamma,med annan penna: svart bläckmed annan penna: svart bläck och något
då hade skett – det hade gett oss båda en avspänning och en förlösning.
Men kanske dumed annan penna: svart bläckmed annan penna: svart bläckdumed annan penna: svart bläck icke heller dumed annan penna: svart bläckmed annan penna: svart bläck heller villemed annan penna: svart bläck det heltoidentifierad: blyerts eller anilinpennaoidentifierad: blyerts eller anilinpennamed annan penna: svart bläck – Jag ser jju ofta igenom
dig, som såg jag genom den klaraste vattenspegel – men det finns djupmed annan penna: svart bläckmed annan penna: svart bläckvinklarmed annan penna: svart bläck som jag
ickemed annan penna: svart bläckmed annan penna: svart bläckintemed annan penna: svart bläck ser, och där känner jag dig icke. Hur skall jag veta hur du till-
rättalägger dien väg du vill gå. Och ändå har du juoidentifierad: blyerts eller anilinpennaoidentifierad: blyerts eller anilinpennamed annan penna: svart bläck engång lagt din hand på mitt hår –

Under de första mötesdagarna var du ömsom som förut, ömsom
nästan en smula öovänlig, det var som om strömmen halvt hade avbrutitds.
De sista dagarna var du 2|igen|med annan penna: blyerts eller anilinpenna 1|som förut|med annan penna: blyerts eller anilinpenna – ochmed annan penna: svart bläckmed annan penna: svart bläck sedan så[oläsligt]oläsligt (1 bokstav): utsuddninggg jag att du bara
var trött, gränslöst trött – och sedan skildes vi utan ett egentligt
avsked.

oidentifierad; % [ok] i vänster marginalVi möttes engång lika starka – och jag hoppas att vi engång
skall gå från varandra lika starka, som vi gjorde det nu – för innerst
är vi båda oberoende. – Är vi det?

Och dock var även de veckorna en rikedom –med annan penna: svart bläck



 

 

 

Ny kolumn