Sida 118

|76|

Mina första verkliga sommardagar –
i denna sällsamt sköna sommar.[oläsligt]oläsligt (1 ord): utsuddning sommar.
För samtidigt med naturens obeskrivliga
högtidsstillhet kom också för mig en be-
frielse. Jag kunde på engång åter känna
att jag rörde vid blommor och träd
och vid de vanda tingen omkring mig.
Jag kunde igen höra björkarna tala
och de mörka alarna mumla [oläsligt]oläsligt (1 ord): utsuddningnågot det
[oläsligt]oläsligt (3 ord): utsuddning som förrsom förr. Och de sparsamma blommorna,
som överstått torka och brist smålog
igen emot mig, som ingen blomma i
den färgmättade ängen gjort det i
juni. Allt hade jag sett – ochoidentifierad jag kan
2|återkalla| 1|när jag vill| i minnet bilden av den
svällande klövern då, så ymnig, som den
endast kan tänkas under [oläsligt]oläsligt (2 ord): utsuddningsöderns sol
[oläsligt]oläsligt (1 ord): utsuddningeller min älsklingsnyponbuske, vid som
ett hasselstånd, så översållad av blom-
mor, att man knappast såg bladen
däremellan – och likväl är det som
jag inte upplevt dem – som vorehade allt
varit så främmande och betydelselöst, som
om jag inte hade mött det.

Men dessa dagar har allt liksom
återfått sin hemlighetsfulla betydelse, mycket
vemodig ännu, för jag är ännu så trött, men
med något av den sällsamma inre mening, som
tingen måste ha i vårt liv, om vi skall
orka leva. Som bäddar också det minsta
och oväsentligta in som i ett hemligt ljus.