Sida 38

Faksimil

Transkription

|21|

Såsom evigheten blir fattbar för oss
i linjernas och tonernas dräkt, så blir du fatt-
bar för mig genom ditt stoft, älskade. Icke är
det linjerna och tonerna jag älskar, men den
strimma av evighet du låtit mig förstå – det
du själv är.

 

Var det du som lärde mig känna jorden
– känna blommor och berg, svaloor och ting
på ett nytt sätt?
Allt blir mig nära
heligt, förtroget
då jag ser det genom din gestalt.
oOmed annan penna: blyerts eller anilinpennach likväl är det intet som ger mig en sådan ångest
som ditt stioft.
Ty jag vet inte vad det är.
Jag vet bara att du icke är stoftet,
fast jag ser dig i det.
Kan jag älska ett brinnande hölje
en gestalt som förgår?med annan penna: blyerts eller anilinpenna
– för vart steg är du närmare förgängelsen …

Genom stoftet har jjag engång lärt känna dig
ditt förfinade stoft
där var linjes spel
varje rörelses rytm
är nästan ett fulländat uttryck för med annan penna: blyerts eller anilinpennadig själv,
utan ditt stoft hade jag inte sett dig.
– men jag vet ändå visst
det är inte linjerna, rytmerna
inte din röst
som jag älskar …

Och jag ser dem icke mer
– men jag ser
ett annat
obeskrivligt
som icke förgår
som är du

Och min ångest löser sig i stillhet.