Sida 12

|8a|

31. VIII. 32.oidentifieradoidentifieradDen 31 aug.oidentifierad

Jag tror inte alls att det vi ser omkring oss, i
vårt jordiska liv, varit ett bedrägligt sken, ett
bländverk av den osynlige. Jag tror tvärtom att
vår andes verk, tanke o.svårläst p.g.a. överskrivningoidentifieradoidentifieradchoidentifierad konst, skall stiga till
en högre o.oidentifieradoidentifieradchoidentifierad högre förfining, –oidentifieradoidentifierad o.oidentifieradoidentifieradchoidentifierad att vår rela-
tion till allt som lever, människor, solsken,
blad och gräs, har sitt ändamål redan i denna
jordiska tillvaro, att den skall luttras o.oidentifieradoidentifieradchoidentifierad renas
till högre o.oidentifieradoidentifieradchoidentifierad högre form. Och jag tror att detta
är individens ändamål.

Jag tror inte att det är individens upp-
gift att uppgå i ett högre väsen, där all vilja
o.oidentifieradoidentifieradchoidentifierad allt begär utplånas o.oidentifieradoidentifieradchoidentifierad all relation till det
jordiska upphör. Och jag vill dö i denna min tro.

Allt helgonskap har uppstått ur känslan
av tillvarons begränsning,oidentifierad –oidentifieradoidentifierad ur detta att vår läng-
tan, vårt begär stöter emot en mur som den
inte kan över komma över. Då har den
hellre dödat alla hittillsvarande värden, än
längre stridit en fåfäng kamp. Men jag kan inte
döda det som är min övertygelse.

Och likväl. Den religiösa tro som
någon gång – tidtals – gripit mig har inte varit
på en kärleksfull, försonande makt, tvärtom.
På en makt som utmäter detta jordelivets straff
förbannelse –oidentifieradoidentifierad,oidentifierad som för mig består i att jag ser
hela denna jordelivets styrka, rikedom ooidentifieradoidentifieradochoidentifierad fullhet,
men inte har rätt att gripa den elleroidentifierad fullkomna
den – på grundoidentifierad av en outgrundlig vilja o.oidentifieradoidentifieradchoidentifierad på ett
outgrundligt beslut: