Sida 207

|127|

Men det var kanske något mer ännu än denna gemnenaskapskap. Det var ett
litet hemlighetsfullt moment av högtid i denna samvaro, mitt i skämtet
och glammet – för jag minns alltid dessa sammrankomster som någonting
av det gladaste och notvungnaste man kan vara med om utasvårläst p.g.a. utsuddning[oläsligt]oläsligt (1 bokstav): utsuddning uppsluppenhet. Var det sin ung-dom
de 6 herrarna halvt omedvetet firade el. var det denna livets omedvetna
överblick, som man sparar till vissa få utvalda dagar och ehn viss be-
stämd miljö – en känsla av någon[oläsligt]oläsligt (2 bokstäver): utsuddningtiingng oföränderligt beståndande mitt
i den flytande tillvaron och just denna känsla som med annan penna: svart bläckgav en lyftning åt sam-
mankomsten som inte hörde vardagen till. – Jag minns ännu för en 7
8 år tillbaka hur vi alla försökte förlänga ”kvällen” det mesta möjaliga,
hur det kändes som ett smärtsamt styng i oss alla när den oåterkallelig-
gen var slut.

I oss alla – för sedan 11924 hade jag en känsla av att också hö-
ra med i kretsen. Jag var med annan penna: svart bläckju inte närvarnadeKSd2021: närvarande hela tiden, daftonen, det var klart –
och jag hdade ju också mycket praktiskt att bestyrastyra om–KSd2021: styra om – men likafullt kände jag mig
den kvällen som en av dem – oaktat 30 år skilde mig från den yngsta!
Det var ett mirakel alltsammans – och som något sällsamt syns mig det allihela
ännu.

Men den som mest gav mig känslan av att ”höra till” var i alla
fall den som sist gick bort, nu i dec., fabrorKSd2021: farbror Kristian. Hur mycket
[oläsligt]oläsligt (4 bokstäver): utsuddningvåra ”privata samtal” i divanen bredvid de andras samtal betytt för mig
det förstår jag kanslke allra bäst nu när allt är slut. Det var i regeln
denna enda gång i året vi samoidentifierad: blyerts eller anilinpennatalade, och vad hann vi inte allt med! K. G.
var en av dessa sällsynt levande människor, för vilka intet kulturellt
betonat mänskligt var främmande. Vi talte om filosofi., mystik, etik,religion
musik! /d. v. s. då talade mest med annan penna: svart bläckhanmed annan penna: svart bläck/ om Goethe och om kvinnan! Den allra sista
gången vi sammanträffade talade han nästan hela tiden om Faustsmed annan penna: svart bläck II del – som
jag aldrig har läst, (med annan penna: svart bläckmen nog kommer att läsa)med annan penna: svart bläck. Detta som en liten vink
om omfattningen av hans begåvning, som aldrig fick komma till den an-
vändning och rätt som den hade bort. Han drabbades tildigt av sjuklighet,
särskilt av mycket dåliga ögon – och senare upptog ett ansträngande
förvärvsarbete nästan hela hans tid.

Den 28. I. detta år var den mest vemodiga dag vi upplevt på
många år. Minnena låg över en och lämndade en icke ens i bädden. Men
minnen som är engbart ljusa och rika har någonting mycket mer än vemod.
De är en fond dsom man alltid äger, en källa som man kan ödsa ur så länge
man lever.