Sida 57

|41|

Var vår vilja för bräcklig, vårt stoft för vekt
att kunna stå ut om en lek vi lekt?
Var vi dömda att mista vårt smyckes halt
om vi smälte det om i en jordisk gestalt –?

Och dock – när din blick öppnar dörrar på glänt,
när din röst bär mig bud från land jag ej känt
– när du nalkas mii natten som vilxdrosdoft
– säg älskade, vad är väl ande, vad stoft –?