Sida 42

|23|

Natten mot den 3. II. 34.oidentifierad: blyerts eller anilinpenna

Den stora likfgiltigheten – inte den tunga gråa, som lägger
som tät slöja över allting, men bara detta underliga svakla att ingen-
ting berör en, att allt är oväsentligt.

Man sitter och hör timmarna glida, mean syr, man läser, man skri-
ver brev – men egentligen sker intet, det är bara detta tysta underliga
att någonting är – själva tidlösheten – det andra är oväsentligt.

Man ser människor någon enda gåmng – verkliga människor – men
ocksssvårläst p.g.a. överskrivningå de är så fjärran. Ett ögonblick genomilas man av glädje – så är
allt borta igen.

Kanske är det också så oväsentligt, likgiltigt, ditt mörka
huvud, som jag trodde skulle ha givit mig frid i min famnoidentifierad: blyerts eller anilinpennaoidentifierad: blyerts eller anilinpenna, frid från
mycken splittring söndring – Kanske var det mindre än intet.

Och något som skulle varit mycket mer än detta – som aldrig får
bli något mer, som aldrig får gömmas i annat än skiftningen i tonfall,
ljusningen i en blick fastän det kanske kunnat … är det också
lika fjärran som ett vaggande träd vid horisonten, en silverkantad Esvårläst p.g.a. strykning. Zsvårläst p.g.a. strykning.oidentifierad: blyerts eller anilinpennaoidentifierad: blyerts eller anilinpennaoidentifierad: blyerts eller anilinpenna
sky –