Sida 34

|19|

21.V.33. (i ett brev)oidentifieradoidentifieradDen 21 maj.oidentifierad

Egentligen har vårt liv bara bestått av
ögonblick. Vad som är däremellan är inte det
väsentliga – behöver åtm. inte vara det. Det
som är evighet i ett mänskoliv har ju intet
med tidrymd att skaffa, det har inte slut-
ligen ingenting heller med ”förverkligande„
o. ”fullbordande„ att göra, som vi annars
inriktar hela vår strävan på. Det är slut-
ligen blott i ögonblicket.

– – – – oidentifieradoidentifieradOch en annan sak har också
alltmer blivit mig klar: att ögonblicket
aldrig kan dö. Om det engång har varit
lever det kvar lika starkt, när många
år har gått, som när det just skedde.
Det är bara undanskymt av så mycket
annat i vårt medvetna liv, att det behöves
en särskild påstöt för att locka det i dagen.
– – – –