Sida 218

|134|

Augusti 1940oidentifierad: blyerts eller anilinpenna

Den oidentifierad: blyerts eller anilinpenna31. VIII. 40.oidentifierad: blyerts eller anilinpennaoidentifierad: blyerts eller anilinpenna aug.oidentifierad: blyerts eller anilinpenna

Hotfulla åskmoln stiger upp omkring oss, och för två vec-
kor tillbaka var de inte så långt ifrån en urladdning. Man har blivit så
van vid det – nära nog under– under det sista skickelsedigra året, att man
så snart de närmaste hotelserna bortfallit åter drar andan och instink-
tivt söker sig tillbaka till det som är längst borta från händelserna .KSd2021: händelserna.
Och man gör det kanske med naturnödvändighet.

Jag har haft en annan, på visst sätt skakande upplevelse den
allamed annan penna: svart bläckmed annan penna: svart bläckra sista tiden, indirekt vföranledd just abv tidsläfget. På uppmaning
av en vän, som erbjöd sig att själv föra över till Sverige mina av cen-
suren olästa och med annan penna: svart bläckgodkända dagboksmanuskript, har jag sänt till Haddar Vessby i Lund
dagböckerna från 1918 till juli 1931. Den förra delen av dem gemomgickKSd2021: genomgick
jag i vintras, men denoidentifierad: blyerts eller anilinpenna senare i största hast en natt för några dar sren –
3emedan saken brådskade. /Alla lösa blad och koncept behöll jag också tills
vidare/. Och det var i viss mån en upprivande lektuyr, men också i flere
avseenden välgörande.

När man efter 10–20 år genomläser dylikt frågar med annan penna: svart bläckman sig alltid:
är man fullt densamma nu som då man engång nedskrev utgjutelserna och
reflexionerna? Och svaret blir kanske nekande. Man är aldrig fullt
densamma mer efter en så lång tidrymd. Det måste finnas avlagringar i
mänskosjälen som i någon mån omformar den, om än själva grunden alltid
förblir densamma. Man tillföres säkerligen vissa nya beståndsdelar, som
blir ett med en, och därför är man både den gamla och den nya.

När jag läste dagböckerna från de föörfärliga krisåren 1919– 23KSd2021: 1919–23
– jag tialar inte nu om de verkliga ungdomsårens kris – gjorde jag mig
också en annan fråga. Var jag i dessa självbertraktelser fullt sann?