Primär meny

  • Innehåll
  • Sök
Kerstin Söderholm

5.I.2–10, 14. 111 blad med handskriven numrering 2–137. 1932–1940

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Sida 7
  • Sida 8
  • Sida 9
  • Sida 10
  • Sida 11
  • Sida 12
  • Sida 13
  • Sida 14
  • Sida 15
  • Sida 16
  • Sida 17
  • Sida 18
  • Sida 19
  • Sida 20
  • Sida 21
  • Sida 22
  • Sida 23
  • Sida 24
  • Sida 25
  • Sida 26
  • Sida 27
  • Sida 28
  • Sida 29
  • Sida 30
  • Sida 31
  • Sida 32
  • Sida 33
  • Sida 34
  • Sida 35
  • Sida 36
  • Sida 37
  • Sida 38
  • Sida 39
  • Sida 40
  • Sida 41
  • Sida 42
  • Sida 43
  • Sida 44
  • Sida 45
  • Sida 46
  • Sida 47
  • Sida 48
  • Sida 49
  • Sida 50
  • Sida 51
  • Sida 52
  • Sida 53
  • Sida 54
  • Sida 55
  • Sida 56
  • Sida 57
  • Sida 58
  • Sida 59
  • Sida 60
  • Sida 61
  • Sida 62
  • Sida 63
  • Sida 64
  • Sida 65
  • Sida 66
  • Sida 67
  • Sida 68
  • Sida 69
  • Sida 70
  • Sida 71
  • Sida 72
  • Sida 73
  • Sida 74
  • Sida 75
  • Sida 76
  • Sida 77
  • Sida 78
  • Sida 79
  • Sida 80
  • Sida 81
  • Sida 82
  • Sida 83
  • Sida 84
  • Sida 85
  • Sida 86
  • Sida 87
  • Sida 88
  • Sida 89
  • Sida 90
  • Sida 91
  • Sida 92
  • Sida 93
  • Sida 94
  • Sida 95
  • Sida 96
  • Sida 97
  • Sida 98
  • Sida 99
  • Sida 100
  • Sida 101
  • Sida 102
  • Sida 103
  • Sida 104
  • Sida 105
  • Sida 106
  • Sida 107
  • Sida 108
  • Sida 109
  • Sida 110
  • Sida 111
  • Sida 112
  • Sida 113
  • Sida 114
  • Sida 115
  • Sida 116
  • Sida 117
  • Sida 118
  • Sida 119
  • Sida 120
  • Sida 121
  • Sida 122
  • Sida 123
  • Sida 124
  • Sida 125
  • Sida 126
  • Sida 127
  • Sida 128
  • Sida 129
  • Sida 130
  • Sida 131
  • Sida 132
  • Sida 133
  • Sida 134
  • Sida 135
  • Sida 136
  • Sida 137
  • Sida 138
  • Sida 139
  • Sida 140
  • Sida 141
  • Sida 142
  • Sida 143
  • Sida 144
  • Sida 145
  • Sida 146
  • Sida 147
  • Sida 148
  • Sida 149
  • Sida 150
  • Sida 151
  • Sida 152
  • Sida 153
  • Sida 154
  • Sida 155
  • Sida 156
  • Sida 157
  • Sida 158
  • Sida 159
  • Sida 160
  • Sida 161
  • Sida 162
  • Sida 163
  • Sida 164
  • Sida 165
  • Sida 166
  • Sida 167
  • Sida 168
  • Sida 169
  • Sida 170
  • Sida 171
  • Sida 172
  • Sida 173
  • Sida 174
  • Sida 175
  • Sida 176
  • Sida 177
  • Sida 178
  • Sida 179
  • Sida 180
  • Sida 181
  • Sida 182
  • Sida 183
  • Sida 184
  • Sida 185
  • Sida 186
  • Sida 187
  • Sida 188
  • Sida 189
  • Sida 190
  • Sida 191
  • Sida 192
  • Sida 193
  • Sida 194
  • Sida 195
  • Sida 196
  • Sida 197
  • Sida 198
  • Sida 199
  • Sida 200
  • Sida 201
  • Sida 202
  • Sida 203
  • Sida 204
  • Sida 205
  • Sida 206
  • Sida 207
  • Sida 208
  • Sida 209
  • Sida 210
  • Sida 211
  • Sida 212
  • Sida 213
  • Sida 214
  • Sida 215
  • Sida 216
  • Sida 217
  • Sida 218
  • Sida 219
  • Sida 220
  • Sida 221
  • Sida 222
  • Sida 223
 Sida 217

Sida 218

Sida 219

Sida 218

Faksimil

Transkription

|134|

Augusti 1940oidentifierad: blyerts eller anilinpenna


Den oidentifierad: blyerts eller anilinpenna31. VIII. 40.oidentifierad: blyerts eller anilinpennaoidentifierad: blyerts eller anilinpenna aug.oidentifierad: blyerts eller anilinpenna

Hotfulla åskmoln stiger upp omkring oss, och för två vec-
kor tillbaka var de inte så långt ifrån en urladdning. Man har blivit så
van vid det – nära nog under– under det sista skickelsedigra året, att man
så snart de närmaste hotelserna bortfallit åter drar andan och instink-
tivt söker sig tillbaka till det som är längst borta från händelserna .KSd2021: händelserna.
Och man gör det kanske med naturnödvändighet.

 

Jag har haft en annan, på visst sätt skakande upplevelse den
allamed annan penna: svart bläckmed annan penna: svart bläckra sista tiden, indirekt vföranledd just abv tidsläfget. På uppmaning
av en vän, som erbjöd sig att själv föra över till Sverige mina av cen-
suren olästa och med annan penna: svart bläckgodkända dagboksmanuskript, har jag sänt till Haddar Vessby i Lund
dagböckerna från 1918 till juli 1931. Den förra delen av dem gemomgickKSd2021: genomgick
jag i vintras, men denoidentifierad: blyerts eller anilinpenna senare i största hast en natt för några dar sren –
3emedan saken brådskade. /Alla lösa blad och koncept behöll jag också tills
vidare/. Och det var i viss mån en upprivande lektuyr, men också i flere
avseenden välgörande.

När man efter 10–20 år genomläser dylikt frågar med annan penna: svart bläckman sig alltid:
är man fullt densamma nu som då man engång nedskrev utgjutelserna och
reflexionerna? Och svaret blir kanske nekande. Man är aldrig fullt
densamma mer efter en så lång tidrymd. Det måste finnas avlagringar i
mänskosjälen som i någon mån omformar den, om än själva grunden alltid
förblir densamma. Man tillföres säkerligen vissa nya beståndsdelar, som
blir ett med en, och därför är man både den gamla och den nya.

När jag läste dagböckerna från de föörfärliga krisåren 1919– 23KSd2021: 1919–23
– jag tialar inte nu om de verkliga ungdomsårens kris – gjorde jag mig
också en annan fråga. Var jag i dessa självbertraktelser fullt sann?


 

 

 

Ny kolumn