Sida 52

|38|

Den oidentifierad: blyerts eller anilinpenna4. IX. 34.oidentifierad: blyerts eller anilinpennaoidentifierad: blyerts eller anilinpenna sept.oidentifierad: blyerts eller anilinpenna

Det är en sådan fantastisk gåva också dessa varma september-
dagar. Att redan om morgonen gå ut i varm, ljum luft, mäyttad med fukt
från natten – känna värmen slå som en våg emot en, fastän solen står
helt lågt.

Att sitta på verandan och arbeta och känna denna ström av dof-
ter från växtligheten, denna obeskrivligt lena och välgörande beröring
av en luft, som för en kort tid lånat sin mildhet från ett varmare luft-
streck.

Och solbadet vid stranden! Det är juoli – och likväl icke juli.
Luften är varm som om högsommarn, men ljuset har en egendomlig vitjhet, en dämpad ton som
förråder hösten. Det finns ju ingenting så gripande i narturens växling
som dessa varma och soliga septemberdagar. Ännu är jorden och luften för
mycket mättade av sommar – ännu finns det fullt upp av småfåglar – ännu
har vågorna kvar sitt juliglitter, och sländorna, sländorna, de kretsar om-
ktring en och sätter sig på en – de finns i alla skiftningar från de van-
ligaste brunröda till stora gländsande stålblå – och likväl är det nen un-
derlig aning av förgängelse över allt, över det brunbrända gräset, de få
efterblivna blommorna och fränmst i ljuset, soml ler som i avsked.

Men kvällarna är i alla fall det obdeskrivligaste av allt.
Att luften ännu är alika varm – nästan varmare ute än inne! Att man kan
sitta på verandan ocjh arbeta ända tills det blir mörkt! Det är så otro-
ligt alltsammans, att det känns som en dröm. Att kunna gå ute i skogen
utan överplagg och utan att frysa, fastän mörkret redan faller – –