Sida 192

|116|

Juni 1939oidentifierad: blyerts eller anilinpenna

Den 30. VI. 39.oidentifierad: blyerts eller anilinpenna

Det är ett svagt dis över viken och de täta gröna löv-
dungarna, halvt soltrök, halvt dimma. Luften är ljum, som när ett åsk-
väder kanske är i med annan penna: blyerts eller anilinpennaannalkande, men ännu inte givit sig tillkänna. Efter-
middagssolen silar matt genom en gles molnslöja.

Jag ligger på en bergklack invid tängen och andzas inmed annan penna: svart bläck allt det
ljumma. BredvidBakom mig prasslar det i några unga aspar. Det böljar stilla
viotletta blåklockrror och massor av prästkragar bredvid mig. Och vaggande
bgräsvippor. Solen badar mig i sitt ljumma sken och bakom mig prasslar det
i några unga amed annan penna: blyerts eller anilinpennaspar. Det är ett ögonblick som är fullkomligt – –

Skall vi uppleva det igen att marken sviktar under oss – och
kanske inom dagar som är räknade – att världsbranden utbryter, och att
vi ånyo är ut kastade ut i den tomma meningslödshetneen. Att var och äen åter
är tyngd av ett ansvar – dagligen,stundligenKSd2021: dagligen, stundligen – och ändå lika fullt makt-
lös.ManKSd2021: lös. Man vägrar att tro det, fast allt ens förstånd och all ens erfarenhet
säger att detta åär det samnnolikaste. Är inte världen full av jämmer
redan nu utan jättebranden – våndas inte jordklotet under orätt-
visor,nödKSd2021: orättvisor, nöd och piskslag .KSd2021: piskslag. Varför skall vi alla bringas till det yttersta,
varför skall vi alla smulas till stoft för att mänskoanddenoanden begått så
många misstag, för att dårskapen är små gränslörs. Och mänskorna oansva-
riga som barn. Varför skall hela mänskosläktet sona det – och kanske
sjunka ännu djupare.

Edith Nyberg, du spallslapp att möjligren se meningslösheten utbryta
ånyo. Och du behövde inte köämpa längre här, där vi som är alltför käns-
liga knappast förmår det i oändlighet. . Livet här är en rik åo. betydande
människa fattigare, men du har fårtt se det du längtade. Ovch känna klar-
heten – och åeterförenas. . Dert är bara vi som bär på saknaden.