Sida 131

||

Skall jag våga en obestämd definition på
det jag engång antydde (april 1919)
såsom något av det slutliga man kan
komma till: Att känna att allt har
en yttersta harmoni, där det kan kom-
ma till vila. Att foga alla skilda
strömningar o. rörelser i ens psyke in un-
der denna harmoni.* – Detta kan
aldrig ske enbart på grund av ett beslut el.
en medveten viljeakt, endast genom
en ingivelse. – Och för övrigt
kan denna sak heller knappast be-
skrivas el. uttryckas [oläsligt]oläsligt (2 ord): utsuddning – endast upp-
levas.

*(o. låta synvidder därur födas utanimed annan penna: blyerts eller anilinpenna
gränsoändlighetmed annan penna: blyerts eller anilinpenna – ehuru det dock alltid är lugnet längst
inne allting bottnar i.)